Valdistrikten där färre än hälften röstar har blivit nästan sju gånger fler sedan 2018

Efter bottennoteringen 80,1 procent 2002 steg valdeltagandet i riksdagsvalet fyra val i rad: 82,0 procent 2006, 84,6 procent 2010, 85,8 procent 2014 och 87,2 procent 2018 ^[2]. Toppnoteringen 2018 var den högsta sedan 1985 ^[2]. I riksdagsvalet 2022 vände utvecklingen och deltagandet föll till 84,2 procent ^[2], den första nedgången på tjugo år. Nedgången var jämnt fördelad över landet på ytan: valdeltagandet minskade i 288 av landets 290 kommuner mellan 2018 och 2022 ^[1].

Sammantaget är valdeltagandet i Sverige fortfarande högt i en europeisk jämförelse. Men bakom det nationella genomsnittet döljer sig växande skillnader mellan distrikt, mellan kommuner och mellan grupper. Det är där utvecklingen sedan 2002 är mest dramatisk ^[2].

SCB har gått igenom samtliga 6 264 valdistrikt som fanns i riksdagsvalet 2022 ^[1]. I 27 av dem röstade mindre än hälften av de röstberättigade ^[1]. I 2018 års riksdagsval fanns bara 4 sådana distrikt ^[1]. På fyra år har antalet distrikt där majoriteten stannade hemma alltså blivit nästan sju gånger fler. Sett till alla distrikt är det fortfarande en liten grupp - 27 av drygt 6 200 - men ökningen är stor och SCB gör själva jämförelsen mellan de två valen i sin rapport ^[1].

En viktig reservation är att deltagandet i valdistrikten underskattas systematiskt med ungefär tre procentenheter, eftersom en del sent avgivna förtidsröster inte hinner distribueras ut till vallokalerna och redovisas i den så kallade onsdagsräkningen ^[1]. Underskattningen är ungefär lika stor i båda valen och påverkar därför inte själva jämförelsen ^[1].

Lägst i landet var valdeltagandet i distriktet Södertälje 55 Ronna norra, där 40 procent röstade ^[1]. Högst var det i Ältadalen och Södra Hedvigslund i Nacka, där 95 procent röstade ^[1]. Skillnaden mellan Sveriges högsta och lägsta valdistrikt var alltså 55 procentenheter i det senaste riksdagsvalet ^[1]. I andra änden av skalan finns knappt 500 distrikt där minst nio av tio röstberättigade lade sin röst ^[1].

Mönstret är också att skillnaderna växer. Av de 4 153 distrikt som Valmyndigheten bedömer vara jämförbara mellan 2018 och 2022 föll deltagandet med drygt sex procentenheter i den tiondel som hade lägst deltagande 2018, jämfört med drygt två procentenheter i den tiondel som hade högst ^[1]. De distrikt som redan låg lågt föll alltså tre gånger så mycket som toppen ^[1].

Också mellan kommunerna har skillnaderna vuxit kraftigt. I riksdagsvalet 2022 var deltagandet högst i Lomma med 92,4 procent och lägst i Haparanda med 69,1 procent ^[3][4], en skillnad på drygt 23 procentenheter ^[1]. När deltagandet var som högst i modern tid, 1976, var motsvarande skillnad 11 procentenheter - då röstade 96 procent i Lomma och 85 procent i Jokkmokk ^[1]. Kommungapet har alltså mer än fördubblats på ett halvsekel, och den största ökningen har skett efter millennieskiftet.

Störst nedgång mellan 2018 och 2022 syntes i tre kommuner runt Storstockholm, som alla tappade runt sju procentenheter ^[1]. En av dem är Södertälje, som föll från 77,5 till 70,6 procent ^[5] - den lägsta nivån där sedan valdeltagandeundersökningarna moderniserades 2018. De kommuner som föll mest är kommuner som redan hade jämförelsevis lågt deltagande 2018 ^[1]. Det är samma mönster som mellan valdistrikten: de som redan låg lågt föll mest.

Du kan välja din egen kommun i diagrammet nedan och jämföra med riket.

Utbildning är den enskilda faktor som starkast förklarar om en person går och röstar, enligt både internationell och svensk forskning ^[1]. I riksdagsvalet 2022 röstade 93 procent av de röstberättigade med eftergymnasial utbildning, 85 procent av dem med gymnasial och 74 procent av dem med förgymnasial utbildning ^[1]. Motsvarande siffror för 2018 var 95, 88 och 80 procent ^[1].

Skillnaden mellan högutbildade och personer med enbart grundskola landade därmed på cirka 18 procentenheter 2022 enligt SCB:s egen beräkning ^[1] - de heltalsavrundade procentsiffrorna ovan pekar mot 19, men SCB räknar på decimaler och landar på 18 procentenheter. Under valen 2010, 2014 och 2018 låg gapet stabilt på 15 procentenheter ^[1]. Utbildningsgapet är alltså inte något nytt fenomen, men det växte i det senaste valet.

Det beror på hur nedgången 2022 fördelade sig: valdeltagandet föll i alla tre utbildningsgrupperna, men mest bland dem med förgymnasial utbildning som tappade sex procentenheter, mot två i högskolegruppen ^[1]. Ju kortare utbildning, desto större var alltså raset.

SCB delar in de röstberättigade i fem lika stora inkomstgrupper utifrån förvärvsinkomsten året innan valet. Sambandet är entydigt: ju högre inkomst desto större benägenhet att rösta, och det har gällt hela perioden 1991-2022 ^[1].

Skillnaderna mellan inkomstgrupperna var som störst under valen 2002-2010 ^[1]. Därefter krympte gapet i valen 2014 och 2018 ^[1]. I riksdagsvalet 2022 bröts trenden: valdeltagandet minskade i alla inkomstgrupper, men mest i den femtedel av befolkningen som har lägst inkomster ^[1]. Det innebär att inkomstklyftan i valdeltagandet vidgas igen efter att ha minskat under drygt ett decennium. SCB publicerar de exakta procentsiffrorna per inkomstgrupp bara i diagramform (diagram 3.11 i rapporten) och inte i löptext, vilket gör det svårt att ange gapets exakta storlek i procentenheter för 2022 - men SCB själva slår fast att skillnaden vidgades ^[1].

Inkomst och utbildning hänger tätt samman. Även när SCB rensar bort effekten av ålder, kön, födelseland, civilstånd och boende med hjälp av en statistisk modell så kvarstår ett högre valdeltagande bland dem med eftergymnasial utbildning, högre inkomst och dem som äger sin bostad ^[1]. Skillnaderna är alltså inte bara en spegelbild av att grupperna i övrigt ser olika ut.

En annan skiljelinje löper mellan inrikes och utrikes födda röstberättigade. I 2022 års riksdagsval röstade 89 procent av inrikes födda och 67 procent av utrikes födda ^[1]. Skillnaden på 22 procentenheter är den största som SCB har uppmätt sedan mätningarna började 1991 ^[1]. Bland barn till utrikes födda som själva är födda i Sverige är deltagandet 77 procent, alltså mitt emellan de två grupperna ^[1].

SCB har också korsat valdistrikten mot befolkningens sammansättning. I de 296 distrikt där mer än hälften av de röstberättigade var utrikes födda överskred valdeltagandet aldrig 75 procent, och i 258 av dem låg det under 60 procent ^[1]. Nio av tio av de allra lägsta distrikten hade en majoritet utrikes födda ^[1]. Det handlar om korrelation - utrikes bakgrund samvarierar starkt med inkomst, utbildning, bostadsform och stadsdel - inte om en isolerad effekt av födelseland i sig. SCB visar också att korrelationen med utrikes bakgrund är starkare på distriktsnivå än korrelationen med utbildning: distrikt med hög andel högutbildade har högt deltagande, men distrikt med låg andel högutbildade behöver inte ha lågt deltagande ^[1].

Två metodfrågor är viktiga för hur bilden ska läsas. Den första är att siffrorna för valdeltagande efter kön, ålder, utbildning, inkomst och födelseregion från och med 2018 bygger på totalräknad statistik från röstlängderna, till skillnad från 2002-2014 då de byggde på ett urval på cirka 100 000 personer ^[1]. Det gör att osäkerheten är mindre för de senare valen, men det innebär också att nivåerna för 2018 och 2022 inte är fullt jämförbara med tidigare val på detaljnivå ^[1]. Rikssiffrorna som redovisas här bygger däremot på räknade röster i alla val ^[2] och är helt jämförbara.

Den andra frågan är vad som ligger bakom nedgången 2022 ^[1]. SCB:s rapport visar VAR röstandet minskade och I VILKA GRUPPER det minskade, men gör inte en formell uppdelning av hur mycket av nedgången på 3 procentenheter som beror på att grupper med lägre valdeltagande blivit större i väljarkåren, och hur mycket som beror på att varje grupps deltagande faktiskt fallit ^[1][2]. Bilden i rapporten är att båda mekanismerna spelar in - deltagandet föll i alla utbildnings- och inkomstgrupper 2022 - men den som vill förstå orsakerna får läsa flera kapitel för att pussla ihop det ^[1].