Unga mäns SD-stöd är mer än dubbelt så högt som unga kvinnors - könsklyftan är rekordstor

Den enklaste sammanfattningen är att titta på blocken. I maj 2010 var röd-grönt (S+V+MP) det största blocket bland både unga män och unga kvinnor - 53 procent av männen och 63 procent av kvinnorna 18-29 år ^[1]. I maj 2026 stödjer två av tre unga kvinnor (66 procent) samma tre partier, medan bara fyra av tio unga män (39 procent) gör det ^[1]. Höger-blocket (M+KD+L+SD) står för det spegelvända mönstret: 52 procent bland unga män, 26 procent bland unga kvinnor ^[1]. Klyftan mellan könen i vänsterblockets stöd är alltså närmare 27 procentenheter - i praktiken två skilda politiska världar ^[1].

En kommentar om blockindelningen: Centerpartiet räknas här utanför båda blocken, eftersom C har bytt sida två gånger under perioden - först del av Alliansen (fram till 2019), sedan stödparti åt Löfvens och Anderssons regeringar (2019-2022), sedan opposition igen ^[3]. En fast blockplacering över hela perioden skulle förvränga bilden.

Den stora vändningen skedde runt 2014-2015 ^[1]. Innan dess låg unga män och unga kvinnor relativt nära varandra: båda hade en vänstermajoritet i åldersgruppen. Från flyktingkrisen 2015 och framåt tar unga mäns röd-gröna stöd ett djupdyk (till 24 procent i maj 2018) samtidigt som SD växer snabbt bland dem, medan unga kvinnor bara temporärt viker av åt höger och sedan återvänder till - och till och med förstärker - sitt röd-gröna stöd ^[1][3].

Bland unga män 18-29 är historien de senaste sexton åren främst en SD-våg ^[1]. När SD först redovisades i PSU för åldersgruppen i november 2010 hade partiet 13,2 procent stöd bland unga män (i maj 2010-mätningen saknades siffran) ^[1]. Fem år senare, efter flyktingkrisen, låg det på 25,5 procent (november 2015), och i maj 2024 nåddes rekordet 29,9 procent - det högsta stödet åldersgruppen 18-29 år har gett SD i hela mätperioden 2010-2026 ^[1]. Sedan dess har SD tappat något: 26,7 procent i maj 2025 och 21,5 procent i maj 2026 ^[1]. Trots nedgången är stödet fortfarande högre än när Ulf Kristersson tog över regeringsmakten hösten 2022 (då 17,8 procent) ^[1].

Moderaterna har hela perioden varit ett storparti bland unga män men rört sig mer än de brukar sägas göra: som mest 32,9 procent (november 2011), som minst 21,5 procent (maj 2025), och 25,9 procent i den senaste mätningen ^[1]. Socialdemokraternas stöd bland unga män rasade från 29,6 procent (maj 2010) till bottennoteringen 12,4 procent (november 2019), men har återhämtat sig till 23,3 procent i den senaste mätningen ^[1]. Miljöpartiet är den stora förloraren: från 14,1 procent bland unga män 2010 till 4,3 procent 2026 ^[1]. Vänsterpartiet har varit förhållandevis oförändrat, kring 7-11 procent ^[1]. KD har hela perioden legat under 8 procent i gruppen; L nådde 8,7 procent i november 2015 men låg annars under 8 procent; Centerpartiet steg till 8,6 procent i maj 2018 men låg annars likaså under 8 procent ^[1]. Sammantaget står SD, M och S för runt 70 procent av unga mäns partisympatier idag ^[1].

Bland unga kvinnor 18-29 är bilden radikalt annorlunda ^[1]. Socialdemokraterna är dominerande och har växt: 33,9 procent i maj 2026, med toppen 38,9 procent så sent som maj 2025 - den högsta noteringen under hela mätperioden 2010-2026 ^[1]. Vänsterpartiet har nästan tredubblats: från 7,7 procent (maj 2010) till 21,1 procent (maj 2026), i praktiken tillbaka på seriens topp 21,3 procent (november 2018) ^[1]. Sammantaget står S och V idag för 55 procent av unga kvinnors partisympatier ^[1].

Miljöpartiet har mer än halverats bland unga kvinnor - från toppen 28,1 procent (november 2011) till 10,6 procent (maj 2026) - men är fortfarande mer än dubbelt så stort som bland unga män ^[1]. Moderaterna har tappat en tredjedel av sitt stöd: från 24,2 till 16,7 procent ^[1]. Centerpartiet gick på en anmärkningsvärd resa: från 3,4 procent (maj 2010) upp till 19,5 procent (november 2018) då partiet var det största mittenalternativet för unga kvinnor efter Miljöpartiets kollaps - för att sedan falla tillbaka till 4,5 procent i maj 2026 ^[1]. SD har visserligen fördubblats också bland unga kvinnor (från 4,2 procent till 9,0 procent), men rekordet på 11,5 procent från maj 2025 är fortfarande långt under mäns nivåer ^[1].

Kristdemokraterna och Liberalerna är i praktiken nollpartier bland unga kvinnor - SCB redovisar dem inte alls i maj 2026 eftersom andelen ligger under redovisningsgränsen på cirka 3 procent ^[1].

Fördelningen just nu, parti för parti:

• Sverigedemokraterna: 21,5 % män mot 9,0 % kvinnor - klyfta på 12,5 procentenheter (män högre) ^[1]
• Socialdemokraterna: 23,3 % män mot 33,9 % kvinnor - klyfta på 10,6 procentenheter (kvinnor högre) ^[1]
• Vänsterpartiet: 11,3 % män mot 21,1 % kvinnor - klyfta på 9,8 procentenheter (kvinnor högre) ^[1]
• Moderaterna: 25,9 % män mot 16,7 % kvinnor - klyfta på 9,2 procentenheter (män högre) ^[1]
• Miljöpartiet: 4,3 % män mot 10,6 % kvinnor - klyfta på 6,3 procentenheter (kvinnor högre) ^[1]
• Centerpartiet: 4,8 % män mot 4,5 % kvinnor - i praktiken ingen skillnad ^[1]
• Kristdemokraterna: 3,2 % män, kvinnor under redovisningsgräns ^[1]
• Liberalerna: 1,6 % män, kvinnor under redovisningsgräns ^[1]

Mönstret är entydigt: alla partier till höger om mitten är större bland unga män (M, SD och även KD/L i marginalen), alla partier till vänster om mitten är större bland unga kvinnor (S, V, MP). Centerpartiet är det enda parti där könsskillnaden är nära noll idag - men även där har C historiskt haft klar övervikt bland unga kvinnor ^[1].

Valforskningsprogrammet vid Göteborgs universitet konstaterade efter valet 2022 att kvinnor och män röstade mer olika det året än någonsin tidigare i den drygt hundra år långa svenska demokratins historia ^[3]. I gruppen 18-25 år var könsskillnaden i valet 2022 hela 18 procentenheter för SD (29 procent bland unga män, 11 procent bland unga kvinnor) och 16 procentenheter för Socialdemokraterna (29 procent bland unga kvinnor, 13 procent bland unga män) ^[3].

Rapportens huvudslutsats är hård: den högervåg som slog igenom vid valen 2018 och 2022 skedde nästan uteslutande bland män ^[3]. Det är männen, mer än väljarkåren i stort, som har flyttat sina politiska positioner - kvinnornas positioner har rört sig betydligt mindre ^[3]. Fenomenet passar in i det som internationell forskning kallar ett modernt könsgap: i västerländska demokratier har kvinnor efterhand blivit mer vänsterlutande och kulturellt liberala än män, ofta med starkare stöd för utbyggd välfärd, klimatpolitik och rättigheter för minoriteter ^[3]. Före 1970-talet var mönstret det motsatta - kvinnor stod då till höger om män och röstade oftare borgerligt ^[3].

En förklaring till kvinnornas långsammare men stadiga vänsterförflyttning som Valforskningsprogrammet lyfter fram är arbetsmarknadens könssegregering: kvinnor arbetar i högre grad inom offentligt finansierad välfärd, tar större ansvar för hem och omsorg och har därför starkare incitament att stödja utbyggd barnomsorg och äldreomsorg ^[3]. Varför män samtidigt blivit mer kulturkonservativa - i frågor om invandring, lag och ordning, hbtq-rättigheter - är forskningen sämre på att förklara, och asymmetrin i förklaringsläget markeras uttryckligen i rapporten ^[3]. Den ledande teorin, från Pippa Norris och Ronald Inglehart, är en cultural backlash mot den liberala värderingsvåg som svepte över västvärlden från 1960-talet och framåt, en pendelrörelse som i land efter land gynnat radikala högerpartier - vilkas väljare oftast är män ^[3].

EP-valundersökningen 2024 bekräftar mönstret: också där finns en tydlig vänster-högerdimension i könsskillnaderna, med särskilt stora klyftor för SD och MP ^[4]. Valforskningsprogrammet framhåller också att könspolariseringen i Sverige har 'kollapsat in i vänster-högerdimensionen' - även Centerpartiet, ett mittenparti, har övervikt kvinnliga väljare eftersom partiet stått nära den röd-gröna sidan ^[3].

SCB:s partisympatiundersökning är en urvalsundersökning bland omkring 9 000 personer ^[2] - inte ett val - och för en åldersgrupp som 18-29 år är felmarginalerna större än för hela väljarkåren. För de könsuppdelade delgrupperna - ungefär 700 respondenter per kön och åldersklass - är felmarginalen typiskt ±4-6 procentenheter ^[2]. En enstaka mätning kan alltså avvika några procentenheter från underliggande opinion, och små partier redovisas inte alls när stödet är under cirka 3 procent eller antalet svar för lågt ^[1]. Det syns tydligt för Kristdemokraterna och Liberalerna bland unga kvinnor, där SCB helt utelämnar siffror flera mätningar i rad. Bilden här bygger därför på trender över många mätningar, inte på enskilda avvikelser.

En förändring att känna till: fram till 2022 publicerade SCB PSU två gånger om året (maj och november), men sedan 2023 endast en gång per år, i maj ^[2]. Det betyder att den senaste tillgängliga uppgiften alltid är från maj innevarande år - senaste är maj 2026, publicerad 10 juni 2026 ^[2].

Detta är partisympati - vilket parti man i undersökningen säger att man 'står närmast' - och ligger normalt nära det parti man skulle rösta på i ett val, men är inte identiskt med faktiskt röstbeteende. Valforskningsprogrammets valundersökningar, som mäter faktiska röster efter val, ger mycket likartade könsmönster ^[3][4].