Skjutningarna på lägsta halvårsnivån sedan mätstart - men Sverige har flera gånger fler dödsskjutningar per invånare än övriga Norden

Polisen började föra sin öppna skjutningsstatistik 2017 ^[1]. Sedan dess är det första halvåret 2026 det lägsta någonsin: 39 skjutningar, varav 8 med dödlig utgång ^[1][2]. Under första halvåret 2017 - då statistiken startade - inträffade 114 skjutningar ^[1]. Toppen kom under första halvåret 2022 med 205 skjutningar, vilket också är hela seriens rekordhalvår ^[1]. Från och med det senare halvåret 2024 vänder trenden nedåt och nedgången är kraftig: från 148 skjutningar (H1 2024) till 86 (H1 2025) och nu 39 (H1 2026) ^[1][2].

Hela året 2025 slutade på 158 skjutningar, mot 391 år 2022 - en minskning med nästan 60 procent på tre år ^[1]. Rullande tolv månader (augusti 2025-juli 2026) är antalet nere på 106 skjutningar och 26 döda för hela landet ^[8].

Nedgången är inte jämnt fördelad. Stockholm - den överlägset största regionen sett till skjutvapenvåld - toppade under andra halvåret 2020 med 92 skjutningar och låg på 61 skjutningar första halvåret 2022 ^[1]. Andra halvåret 2025 var nivån nere på 28 ^[1]. Syd - som var Sveriges tyngsta skjutningsregion under statistikens första år, med 49 skjutningar redan H1 2017 - hade 15 skjutningar H1 2025 och 11 H2 2025 ^[1].

Väst, Öst och Mitt hade mindre men tydliga toppar 2022-2024 och ligger nu på lägre nivåer ^[1]. Region Nord är den region med lägst skjutningstal i hela landet - de flesta halvår under tio - och hade under H2 2025 bara en registrerad skjutning ^[1]. Region Bergslagen ligger också lågt sett till antal skjutningar ^[1], men här sticker H1 2025 ut när det gäller dödsoffer - se avsnittet om Örebro nedan.

I diagrammet nedan kan du välja polisregion och se hur just den utvecklats halvår för halvår, mot rikets totala kurva.

Antalet döda per halvår har varierat mellan 16 och 34 sedan mätstart 2017 - och kurvan är betydligt jämnare än antalet skjutningar ^[1]. Toppen ligger på 34 dödsoffer H1 2022 ^[1]. Första halvåret 2026 uppgår antalet till 8, det lägsta i hela serien ^[2].

H1 2025 sticker ut i motsatt riktning: 27 personer döda - men den siffran lutar på en enda händelse ^[1]. Masskjutningen på Campus Risbergska i Örebro den 4 februari 2025 dödade tio personer och står ensamt för nära en fjärdedel av hela årets dödliga skjutvapenvåld enligt BRÅ ^[4][6]. Räknar man bort Örebro-fallet blir H1 2025 istället 17 dödsoffer - och nedgången till H1 2026 blir 8, det vill säga en halvering snarare än en tredjedel ^[1][2]. Båda beräkningarna säger ungefär detsamma: nedgången är verklig, men mindre dramatisk än siffrorna 27 → 8 kan ge intryck av ^[1][2].

Att dödssiffran inte fallit lika brant som antalet skjutningar hänger också ihop med att många av Polisens "bekräftade skjutningar" är händelser utan personskada alls: skott mot fasader, dörrar och bilar räknas som skjutning även när ingen skadas ^[5]. Under 2025 slutade 158 skjutningar med 43 döda och 45 skadade - resten var alltså i huvudsak sakskador ^[1].

När dödsskjutningar räknas per invånare är Sverige i särklass i Norden. Den senaste heltäckande jämförelsen är BRÅ:s rapport Dödligt skjutvapenvåld i Sverige och andra europeiska länder (2021), som byggde på nationella dödsorsaksregister och Eurostat-data ^[3]. Under 2014-2019 hade Sverige i genomsnitt 4,0 dödsskjutningar per miljon invånare per år - mer än dubbelt det europeiska snittet på 1,6 ^[3]. De övriga nordiska länderna befann sig under det europeiska snittet ^[3]. Island ingick inte i jämförelsen - befolkningen (cirka 390 000 personer) är för liten för att ge meningsfulla årsutslag ^[3]. Sverige var det enda europeiska land där det dödliga skjutvapenvåldet steg stadigt från år 2000 ^[3].

Toppen 2022 tog Sverige till cirka 6,0 dödsskjutningar per miljon invånare, långt över det europeiska snittet på ungefär 1,6 ^[4]. Med 45 dödsskjutningar 2024 och 42 dödsskjutningar 2025 rör sig Sverige tillbaka mot ungefär 4,0 per miljon ^[4]. Även efter nedgången ligger den svenska nivån flera gånger högre än de nordiska grannländernas. Sedan BRÅ:s rapport publicerats har ingen ny nordisk sammanställning gjorts med samma metodik. Eurostats dödsorsaksdata kan i princip ge en uppdatering för 2020-2022, men publiceras med två-tre års eftersläpning och har inte sammanställts jämförbart för de nordiska länderna på nytt ^[3].

BRÅ pekar på en strukturell förklaring: det svenska skjutvapenvåldet är starkt kopplat till kommersialiserade kriminella nätverk och konkurrens om narkotikamarknader. Med tiden har våldet också blivit yngre. I rapporten Barn och unga i kriminella nätverk (2023) konstaterar BRÅ att gängens ledare i ökande utsträckning lägger ut det dödliga våldet på underordnade unga - ofta pojkar under 20 år - för att själva komma undan ^[6]. En anonym informant i rapporten beskriver det så: "Nu förtiden så är det som att vi kriminella har hittat en grej som tar bort det från oss och lägger det på någon annan" ^[6]. BRÅ visar också att våldet är starkt geografiskt koncentrerat: de allra flesta skjutningar inträffar i ett litet antal delområden, och det rör sig framför allt om utsatta områden i de tre storstadsregionerna ^[5].

BRÅ är återhållsamma med orsaksförklaringar till nedgången. I rapporten för 2024 skriver myndigheten att nivån avviker markant från trenden 2015-2023, men att det är "alldeles för tidigt" att dra slutsatser om varför ^[7]. Ingen officiell rapport från BRÅ eller Polisen har hittills utpekat en enskild åtgärd - varken lagstiftning, förstärkta insatser eller att gängledare flyttat utomlands - som dokumenterad orsak.

Samtidigt växer ett annat vapenbrott: antalet sprängningar i Sverige mer än fördubblades från 90 (2022) till 189 (2025) enligt Polismyndighetens statistik ^[1]. Bilden är inte att gängvåldet är borta, utan att det förskjuts både geografiskt och metodmässigt.

Två olika myndigheter räknar två olika saker, och siffrorna skiljer sig något. Polisen räknar "bekräftade skjutningar" definierade som "olagliga avfyrningar av projektil från krutladdat vapen, vilka inte varit uppenbarligen oavsiktliga, och där det finns spår eller ögonvittnen till händelserna" ^[5]. Många av dessa skjutningar leder inte till personskador alls - siffran innehåller alltså både skott mot människor och skott mot fastigheter, dörrar och bilar. Polisens "avlidna vid skjutning" räknas händelse för händelse ur samma register.

BRÅ:s "konstaterat dödligt våld med skjutvapen" ingår i den bredare årsstatistiken över konstaterat dödligt våld och gäller enbart de dödsfall som efter utredning fastställts vara ett mord, dråp eller misshandel med dödlig utgång där ett skjutvapen använts. 2024 anmäldes 507 möjliga fall av dödligt våld i Sverige - varav bara 92 (18 procent) konstaterades som faktiska mord eller dråp när utredningen var klar ^[4].

Därför skiljer sig siffrorna. Polisen räknade 43 avlidna vid skjutning under 2025, medan BRÅ landar på 42 konstaterade dödsskjutningar samma år ^[1][4]. Skillnaden är oftast liten och kan bero både på definitionen och på att fall klassas om under BRÅ:s utredning - men de två serierna är inte exakt jämförbara.