Skjutningarna i Sverige halverades 2024-2025 - men lika många dör och de misstänkta blir allt yngre

Polismyndigheten började sammanställa månadsstatistik över skjutningar först 2017, så för åren 2015 och 2016 finns bara siffror över dödsskjutningar - och de var 33 respektive 30 ^[2]. Sedan starten 2017 har utvecklingen sett ut så här:

De tre åren 2020, 2022 och 2023 var värst för antalet skjutningar, med 379, 391 och 368 fall per år ^[1]. 2022 var också det värsta dödsåret: 62 personer avled i en skjutning enligt Polismyndigheten ^[1], och 63 mord med skjutvapen enligt BRÅ:s parallella räkning ^[2].

Sedan dess har det gått åt olika håll. Antalet skjutningar har rasat - från 391 (2022) till 158 (2025), alltså en minskning med 60 procent på tre år ^[1]. Antalet skadade har fallit ännu mer, från 108 (2023) till 46 (2025) ^[1]. Men antalet döda ligger kvar. Även 2025, då skjutningarna var på den lägsta nivån någonsin, dog 43 personer i skjutningar - lika många som 2018 och 2019 ^[1]. BRÅ noterar samma sak: antalet konstaterade mord med skjutvapen har fallit från 63 (2022) till 42 (2025), men ligger fortfarande långt över nivån 2015 (33 fall) och 2016 (30 fall) ^[2].

En förklaring till att dödssiffran inte fallit lika snabbt som skjutningssiffran är geografisk. BRÅ rapporterar att av de 42 dödliga skjutningarna 2025 skedde 21 i storstadsregionerna (Stockholm, Väst och Syd) och 21 utanför dem ^[2]. Det är sju fler i övriga landet än året innan - dödligt gängvåld har alltså spridit sig från storstäderna till mindre orter ^[2].

Polismyndighetens statistik bryts inte ner på enskilda kommuner utan på polisregioner. Region Stockholm täcker Stockholms län, region Väst i huvudsak Västra Götaland och Halland (med Göteborg som centrum), och region Syd Skåne, Blekinge och Kronoberg (med Malmö som centrum). Det är alltså ingen stadsstatistik i strikt mening, men det är den bästa geografiska uppdelning som finns för hela perioden.

Årssummorna per region 2017-2025 ^[1]:

Stockholm har varit tyngdpunkten för det svenska skjutvapenvåldet. Region Stockholm hade sitt värsta år 2020 med 164 skjutningar - motsvarande drygt tre skjutningar i veckan i huvudstadsregionen ^[1]. 2025 var siffran 69, mindre än hälften ^[1].

Region Syd (Malmö) tog en annan väg. 2017 var det dåliga året - då stod Skåne för 98 skjutningar, fler än Stockholm samma år ^[1]. Sedan föll siffrorna, klev upp igen 2022-2023, och har sedan gått ned snabbt ^[1]. 2025 landade Syd på 26 skjutningar, den lägsta siffran på minst nio år ^[1].

Region Väst (Göteborg) har haft färre skjutningar än de andra två storstadsregionerna hela perioden, men följde inte samma vändning nedåt. Toppåret för Väst var 2024 (67 skjutningar), samtidigt som Stockholm och Syd redan gick nedåt ^[1]. Först 2025 föll även Väst - då till bara 14 skjutningar, den kraftigaste minskningen av alla regionerna ^[1].

De tre storstadsregionerna stod tillsammans för 109 av de 158 skjutningarna 2025 ^[1]. Övriga 49 skjutningar inträffade i de fyra andra polisregionerna (Bergslagen, Mitt, Nord och Öst) - alltså ungefär en tredjedel av alla skjutningar utanför storstadsområdena ^[1]. Det är en högre andel än tidigare år och passar med BRÅ:s notering att det dödliga gängvåldet spridit sig till mindre orter, där tre polisregioner (Bergslagen, Mitt och Nord) hade fler mord 2025 än 2024 ^[2].

Det finns ingen officiell statistik över samtliga gärningspersoners ålder vid varje enskild skjutning. Det närmaste är BRÅ:s siffror över hur många personer i olika åldersgrupper som lagförts för mord där skjutvapen använts. Där syns en tydlig, dokumenterad föryngring.

Antalet 15-20-åringar som lagförts för mord eller dråp av en man med skjutvapen har ökat från 7 personer år 2016 till 56 personer år 2024, en åttafaldig ökning ^[3]. Under samma år steg det totala antalet lagförda misstankar för samma brott från 26 till 91 ^[3]. Andelen 15-20-åringar bland de lagförda steg alltså från drygt en fjärdedel 2016 till nästan två tredjedelar 2024 ^[3]. Även räknat på hela BRÅ-serien från 2012 syns skiftet: bland unga (18-20 år) steg andelen av alla mordmisstänkta med skjutvapen från 13 procent (2012) till 37 procent (2022) ^[4].

BRÅ:s särskilda rapport om barn och unga i kriminella nätverk (2023) beskriver samma mönster med annan data ^[4]. Polisen håller ett register (Cylindermodellen) över identifierade nätverkskriminella. Bland 9 058 personer i det registret var 42 procent 21 år eller yngre och nästan var sjunde person under 18 år ^[4]. När forskarna särskilt tittade på dem som var skäligen misstänkta för mord eller mordförsök med skjutvapen 2018-2021 var 13 procent 15-17 år och 38 procent 18-21 år - det vill säga över hälften av de misstänkta var i tonåren eller strax över ^[4].

Föryngringen syns även i vapenbrotten. Antalet barn 15-17 år som misstänks för brott mot vapenlagen ökade från 42 (2012) till 336 (2022) - en åttafaldig ökning på tio år ^[4]. Det handlar alltså inte om enstaka fall utan om en genomgripande förändring av vem som skjuter, som Polisen och BRÅ återkommande beskriver med begreppet "unga uppdragstagare": tonåringar som mot betalning utför skjutningar åt äldre nätverksledare.

Danmark räknar skjutningar på ett annat sätt än Sverige. Rigspolitiet publicerar årligen en rapport ("Rockere og bander") som räknar skudepisoder i det offentliga rummet med koppling till rocker- och bandemiljön - alltså i praktiken gängskjutningar ^[5]. Både täljare och nämnare är alltså snävare än den svenska statistiken, men det är det närmaste vi kommer en jämförbar siffra.

Årsvis 2015-2024 ^[5][6]:

Danmarks värsta år var 2017 med 87 skudepisoder, drivet av konflikten mellan LTF (Loyal to Familia) och Brothas på Nørrebro i Köpenhamn ^[5]. Efter ett vapenstillestånd i slutet av 2017 och en polisiär storsatsning föll siffrorna markant ^[5]. Åren 2022-2024 har antalet legat mellan 18 och 24 skudepisoder per år ^[5].

Även med hänsyn till att Danmark har ungefär hälften så många invånare som Sverige (5,9 miljoner mot 10,6) är skillnaden mot Sverige stor ^[1][5]. Räknat per 100 000 invånare hade Sverige ungefär 1,5 skjutningar 2025, Danmark ungefär 0,4 bandeskjutningar 2024 - alltså cirka fyra gånger så många skjutningar i Sverige per invånare ^[1][5]. Räknat i döda: Sverige 43 dödsskjutningar 2025 (0,4 per 100 000), Danmark 3 döda i bandekonflikten 2024 (0,05 per 100 000) - alltså en åtta gånger så hög dödlighet i Sverige ^[1][5]. Att den svenska siffran inkluderar alla skjutningar (även sådana utanför gängmiljön) och den danska bara bandekonflikten drar upp Sverige-Danmark-gapet något - men även i den snävaste möjliga jämförelsen (dödsskjutningar per invånare) ligger Sverige klart högst. Nästan alla danska skudepisoder är koncentrerade till Storkøbenhavn (Nørrebro, Tingbjerg, Nordvest) ^[5].

Det norska svaret på frågan är att det inte finns något svar - i alla fall inte i den form vi tänker oss från Sverige och Danmark. Norge publicerar ingen officiell statistik över antalet skjutningar per år ^[7]. Kripos, som ansvarar för nationell brottsstatistik om grovt våld, räknar bara mord (drap) och därav den andel som skett med skjutvapen ^[7].

Antalet mord med skjutvapen i Norge 2015-2024 ^[7]:

Genomsnittet 2014-2023 var fyra dödade med skjutvapen per år ^[7]. Åren 2023 och 2024 sköt sig upp till tio, men Kripos noterar att åtta av tio skjutningsoffer 2024 mördades av en närstående - alltså familjevåld, inte gängvåld ^[7]. Oslo, som annars står för ungefär en fjärdedel av alla mord i landet, hade bara tre mord totalt 2024 - den lägsta siffran på flera år ^[7].

Att Norge saknar en samlad räkning av kriminella skjutningar är i sig informativt: myndigheterna har historiskt inte haft ett problem stort nog för att motivera en systematisk uppföljning. Politidirektoratets enda skjutstatistik gäller polisens egen användning av tjänstevapen. Där rör sig antalet uppdrag mellan 51 och 133 per år, men själva avlossningarna är 1-13 per år ^[8].

Några reservationer är viktiga för att inte övertolka årsvärdena. Polismyndighetens serie börjar först 2017 nationellt; för 2015 och 2016 finns bara mordstatistik från BRÅ ^[1][2]. "Skjutning" enligt Polisen är en händelse där ett skarpladdat vapen avlossats mot en person, byggnad eller fordon - obevittnade dödsskjutningar där kroppen hittas senare kan ha en annan definition. BRÅ:s dödsstatistik och Polisens "avlidna vid skjutningar" ligger nära varandra men matchar sällan exakt (2025: BRÅ 42, Polisen 43) ^[1][2].

Jämförelsen mellan länderna är också trubbig. Danmarks 18-24 skudepisoder per år räknar bara bandekonfliktrelaterade händelser - Sveriges 158 räknar alla skjutningar oavsett motiv, alltså också parvåld och enskilda attentat ^[1][5]. Norges siffra är antalet döda, inte antalet händelser ^[7]. Trots dessa skillnader står det klart att Sverige haft ett skjutvapenvåld i en helt annan skala än sina grannländer under hela perioden - och att skillnaden minskat under 2024-2025 men ännu inte är utraderad ^[1][5][7].

Det minskade antalet skjutningar 2024-2025 har flera dokumenterade drivkrafter: skärpta straff, husrannsakningar och tillslag mot ledande nätverksaktörer, ny lagstiftning mot barnrekrytering, och en förändring av konflikterna på fältet ^[4]. Att antalet döda inte fallit lika mycket beror bland annat på att de återstående skjutningarna oftare planeras som mordförsök snarare än skrämselskott, och på att gängvåldet spridit sig från storstädernas kärnor till mindre orter där både polisiär närvaro och konkurrerande grupper är svagare ^[2]. Föryngringen av gärningspersonerna kvarstår som den kanske viktigaste förändringen sedan 2015: skjutvapenvåldet är i dag i mycket högre grad en verksamhet driven av tonåringar och unga vuxna än det var för tio år sedan ^[4].