Sjukfrånvaron bland Sveriges anställda är ungefär lika stor 2025 som 2018 - trots karensavdrag och pandemi

SCB mäter varje kvartal hur stor andel av de anställda som var borta från jobbet en HEL referensvecka på grund av sjukdom ^[1]. Året innan karensavdraget infördes låg snittet på 2,7 procent, året efter (2019) på 2,6 procent ^[1]. Skillnaden är för liten för att kalla en trend - särskilt eftersom kvartalen svänger kraftigt med influensa- och förkylningssäsonger.

Pandemin dominerar hela mätperioden. Under omikronvintern första kvartalet 2022 nådde sjukfrånvaron 4,4 procent, den högsta noteringen i hela serien ^[1]. Sedan dess har den fallit tillbaka: årsgenomsnittet var 2,9 procent 2023, 2,7 procent 2024 och 2,7 procent 2025 ^[1]. Andra kvartalet 2026 landade på 2,3 procent - samma nivå som sommarkvartalen 2018 och 2019 ^[1].

Om karensavdraget alls tryckte ner den korta sjukfrånvaron är effekten så liten att den drunknar i säsongsvariationen och pandemins puckel. Grundregeln har dessutom inte varit i kraft hela tiden - staten tog över sjuklönekostnaderna för att uppmuntra sjuka att stanna hemma, med start 11 mars 2020 och i huvudsak fram till 1 april 2022 (med ett kortare uppehåll hösten 2021) ^[2].

Under varje enskilt kvartal sedan 2018 har andelen sjukfrånvarande kvinnor varit högre än andelen män ^[1]. Skillnaden i AKU-mätningen är dock måttlig: andra kvartalet 2026 var 2,6 procent av kvinnorna borta hela veckan mot 2,1 procent av männen ^[1]. Under pandemitoppen första kvartalet 2022 var det 4,8 mot 3,9 procent ^[1].

Det stora jämställdhetsgapet syns i stället i den långa sjukfrånvaron, som Försäkringskassan mäter. Sjukpenningtalet - det genomsnittliga antalet ersatta sjukdagar per försäkrad och år - låg i december 2024 på 13,8 dagar för kvinnor och 7,3 dagar för män ^[3]. Det betyder att kvinnors sjukpenningtal var 87 procent högre än mäns, och gapet vidgades under 2024 ^[3]. Av de omkring 201 000 personer som hade ett pågående sjukfall i december 2024 var 65 procent kvinnor ^[3].

De två måtten fångar olika saker: AKU fångar allt som håller en anställd borta hela veckan, korta som långa fall. Sjukpenningtalet räknar bara fall som pågår efter sjuklöneperiodens 14 dagar ^[3]. Att AKU-siffran är stabil samtidigt som Försäkringskassans sjukpenningtal ökat sedan 2019 (från 9,4 dagar i december 2019 ^[8] till 10,5 dagar i december 2024 ^[3]) pekar på att det inte är antalet nya sjukfall som växer - utan att fler av dem blir långa.

SCB:s konjunkturlönestatistik redovisar sjukfrånvaron som andel av ordinarie arbetstid, uppdelat på näringsgren ^[4]. Statistiken slutade uppdateras i februari 2024 och senaste helåret är 2023 ^[4].

Högst sjukfrånvaro har utbildningsväsendet med 4,2 procent 2023 ^[4]. Där har frånvaron också ökat mest sedan 2019 - upp 0,9 procentenheter ^[4]. Också tillverkningsindustrin (4,0 procent) och transport och magasinering (3,7 procent) ligger klart över snittet ^[4]. Vård och omsorg låg på 3,3 procent, en ökning med 0,4 procentenheter sedan 2019 ^[4].

Lägst är sjukfrånvaron inom jordbruk, informationsteknik och kommunikation, samt hotell och restaurang - alla tre kring 1,9 procent 2023 ^[4]. Hotell- och restaurangbranschen är särskilt intressant: där SJÖNK sjukfrånvaron från 2,9 till 1,9 procent mellan 2019 och 2023 ^[4]. En trolig delförklaring är att branschen har hög personalomsättning och att många under pandemin lämnade sektorn - de som är kvar är en annan grupp.

En viktig reservation: konjunkturlönestatistiken täcker näringslivet plus kommunalt och regionalt anställda, men inte statlig förvaltning ^[4]. Bilden av offentlig sektor är därför inte fullständig.

Nordic Statistics publicerar en gemensam nordisk serie över andelen sysselsatta som var frånvarande hela referensveckan på grund av sjukdom ^[5]. Måttet bygger för Sverige, Danmark, Finland och Island på EU:s arbetskraftsundersökning och är därför jämförbart mellan dessa fyra länder ^[5].

Under 2023 låg Danmark lägst med 1,7 procent, följt av Finland (2,4 procent), Sverige (2,6 procent) och Island (senast tillgängliga år 2022, 2,9 procent) ^[5]. Sverige placerar sig alltså i mitten av gruppen. Under pandemiåret 2022 var mönstret detsamma, med Sverige på 2,8 procent ^[5]. Ett förbehåll: den nordiska serien avser åldern 16-64, medan SCB:s huvudserie för AKU-frånvaro i övrigt räknar 15-74 år - siffrorna för Sverige skiljer sig därför en aning mellan Norden-jämförelsen och tidigare avsnitt ^[5][1].

Norge är EN annan historia - och det beror inte på att norrmän är sjukare, utan på hur landet mäter ^[5]. För Norge redovisar Nordic Statistics data från NAV:s administrativa register, som täcker alla läkarintygade sjukskrivningar ("sykefravær"), inklusive kortare fall ^[5]. Sådana registersiffror ligger systematiskt högre än enkätbaserade arbetskraftsundersökningar. Norges 4,5 procent 2019 och 5,2 procent 2023 ^[5] är alltså inte direkt jämförbara med de andra ländernas 1,7-2,9 procent. En rättvisare jämförelse skulle kräva att Norge mättes med samma metod som de övriga, men den siffran finns inte lika färsk och lika publicerad.

Saken kompliceras ytterligare av att varje land dessutom använder egna nationella mått i den inhemska debatten: Sverige lutar sig på Försäkringskassans sjukpenningtal, Danmark på "fraværsfrekvens" från arbetsgivarnas register, Norge på NAV:s sykefravær. Jämförelser mellan de nationella måtten kan snabbt bli missvisande.

Före 2019 innebar en sjukskrivning att hela den första sjukdagen var oavlönad, oavsett hur långt skiftet var ^[6]. Systemet slog orättvist mot dem med koncentrerad arbetstid: en person med ett tolvtimmarsskift förlorade tre gånger så mycket som en med ett fyratimmarsskift ^[6]. Karensavdraget som ersatte karensdagen 1 januari 2019 är i stället 20 procent av den sjuklön den anställda i genomsnitt får per vecka - avdraget blir alltså detsamma oavsett när på dagen sjukanmälan görs ^[6].

Under pandemin togs karensavdraget bort tillfälligt, med staten som betalade sjuklönen från dag ett. Undantaget gällde i praktiken 11 mars 2020 till och med 31 mars 2022 ^[2]. Från 1 april 2022 är den ursprungliga regeln tillbaka och den har inte ändrats sedan dess ^[2].

Regeringen har utrett skärpta karensregler. Departementspromemorian Ds 2023:33 föreslog ett karenstak: efter sex karensavdrag under ett år skulle inget nytt avdrag göras ^[7]. Förslaget har inte lett till någon lagändring - grundregeln på 20 procent gäller alltjämt 2026 ^[7].

Det finns ingen publicerad, oberoende kausalstudie som isolerar effekten av just 2019 års reform på sjukfrånvaron ^[6]. Riksrevisionen, IFAU och Försäkringskassan har analyserat sjukförsäkringens ekonomiska incitament i bredare mening, men ingen har publicerat en utvärdering som jämför utfallet före och efter karensavdragets införande på ett sätt som isolerar reformen från annat. Ds 2023:33 innehåller egna räkneexempel som antyder att ett slopat karensavdrag skulle öka sjukdagarna med mellan 5 och 17 procent ^[7], men det är en departementsuppskattning, inte forskningsresultat. AKU-siffrorna i denna artikel talar för att den kortsiktiga effekten av reformen 2019 varit liten - men de talar inte om hur det hade sett ut utan reformen ^[1][6].

Karensavdraget påverkar bara den första sjukdagen och slår därför främst mot korta fall. Den utveckling som väger tyngst i Försäkringskassans budget - och i statistiken över psykisk ohälsa - handlar om långa sjukfall.

Antalet pågående sjukfall planade ut under 2024 och låg i december på ungefär 201 000 ^[3]. Bakom siffrorna döljer sig ändå en förskjutning: allt fler av sjukfallen har en psykiatrisk diagnos. I december 2024 var 49 procent av alla pågående sjukfall psykiatriska, mot 47-48 procent 2019 ^[3]. Stressrelaterade diagnoser (F43) uppgick till 47 000 fall - en ökning med omkring 50 procent på fyra år ^[3]. Kvinnor stod för mer än tre fjärdedelar av stressfallen ^[3].

Regeringen förklarar utvecklingen delvis med att bestämmelserna om "övervägande skäl" - som infördes 2021-2022 - fått fler långa sjukfall att fortsätta ^[3]. Det handlar inte om karensavdraget utan om reglerna som avgör när Försäkringskassan får neka fortsatt sjukpenning. Den som söker orsakerna till att Sveriges sjukskrivningar ser ut som de gör hittar dem i första hand här, snarare än i karensregeln.