Sedan 2010: dyrare läromedel, fler speciallärare - men PISA i matte och läsning tillbaka på 2012 års nivå

Tre olika trender - och de går inte åt samma håll.

• Läromedelskostnader per elev: har stigit varje år sedan 2010 ^[1]. Nominellt +76 procent, realt (inflationsjusterat) +29 procent ^[1]. Toppåret realt var 2021; sedan dess har hög inflation urholkat köpkraften ^[1]. Sverige antog en läromedelslag som trädde i kraft 1 juli 2023, med statsbidrag för att stärka elevers tillgång till läromedel ^[4]. Att sätta detta i sammanhang: 6 000 kronor per elev motsvarar 4,2 procent av den totala kostnaden per elev i kommunal grundskola (knappt 143 000 kronor per elev 2024) ^[1].
• Specialpedagogisk personal: har ökat i grundskolan sedan Skolverket började mäta det separat 2015 ^[2]. I hela skolväsendet (inklusive vuxenutbildning) har antalet speciallärare vuxit +40 procent och specialpedagogerna +9 procent ^[2]. I grundskolan specifikt är utvecklingen jämförbar. Elevantalet har samtidigt vuxit med knappt 7 procent sedan 2016/17 ^[8] - så per elev räknat är ökningen betydligt mindre än totalsiffrorna antyder.
• PISA-resultat: botten 2012, återhämtning fram till toppåret 2018, och ett kraftigt fall i 2022 års mätning som förde matematik- och läsförståelseresultaten tillbaka till 2012 års nivå ^[3]. Naturvetenskap fortsatt över 2012 års nivå men klart under 2018-toppen ^[3][10]. Sverige låg dock kvar över OECD-snittet i alla tre ämnen 2022, eftersom fallet var globalt ^[3].

De fyra graferna nedan visar hela bilden i detalj. Nästa PISA-omgång genomfördes 2025 - resultaten publiceras av OECD den 8 september 2026, drygt en vecka efter att den här artikeln skrevs ^[5].

Kommunerna redovisar varje år vad de lägger på läromedel, utrustning och skolbibliotek per elev i grundskolan. Siffran 2010 var 3 400 kronor ^[1]. 2024 var den 6 000 kronor - en ökning i löpande pris på 76 procent ^[1].

En viktig avgränsning: SCB:s huvudserie täcker bara kommunala huvudmän. Friskolor redovisas separat och har genomgående legat något högre - 6 700 kronor per elev 2024 ^[1]. Vi använder den kommunala serien eftersom den är den som är mest jämförbar bakåt i tiden och avser det stora flertalet elever.

Kronor 2010 är inte samma sak som kronor 2024 ^[1]. Prisökningarna under perioden har varit stora, särskilt 2022-2023 ^[1]. Om man räknar om allt till 2024 års prisnivå har den reala kostnaden per elev gått från 4 651 kronor 2010 till 6 000 kronor 2024 - en real ökning på 29 procent ^[1].

Den reala toppen nåddes 2021 (6 411 kronor per elev i 2024 års priser) ^[1]. Sedan dess har hög inflation urholkat kostnaden - trots att kommunerna faktiskt höjde sina anslag i kronor räknat.

En viktig politisk händelse: läromedelslagen (SFS 2023:446) trädde i kraft 1 juli 2023 och stärker elevernas rätt till läromedel ^[4]. Kommunerna får statsbidrag för att täcka kostnaderna ^[4]. 2024 är första hela året med lagen i kraft - och 2024 års kostnad var 6 000 kronor, realt i nivå med 2022 ^[1]. Effekten kan alltså komma att synas tydligare i 2025 års utfall. Skolverkets egen sammanställning för samma serie ger något högre siffror för de senaste åren (5 700, 5 800 respektive 6 100 kronor 2022-2024), rimligen en fråga om olika avrundning och kompletteringar ^[6].

Vad ingår i posten? Läroböcker, digitala läromedel, utrustning (datorer, projektorer, verktyg) och skolbibliotekskostnader. Rubriken "läromedelskostnader" är alltså en förenkling - läromedel i smalare mening (böcker, digitala läromedel) utgör bara en del. Definitionen har varit stabil sedan 2007, men gränsen mot posterna "undervisning" och "inventarier" kan tolkas olika av olika kommuner ^[1].

Sätt siffran i sitt sammanhang: 6 000 kronor för läromedel utgör 4,2 procent av vad kommunerna lägger totalt per elev i grundskolan - knappt 143 000 kronor 2024 ^[1]. Ökningen på 29 procent realt är alltså en tydlig men begränsad förskjutning i skolbudgeten ^[1].

Här går det inte att svara helt på frågan. Skolverket började särredovisa speciallärare från specialpedagoger först läsåret 2015/16 ^[2]. För åren 2010-2014 finns bara samlade uppgifter om personal "med specialpedagogisk högskoleexamen" - inte den yrkesuppdelning som gäller idag ^[2]. En jämförelse rakt tillbaka till 2010 är alltså inte möjlig ^[2].

Det vi kan säga: mellan 2015/16 och 2024/25 ökade antalet speciallärare i hela skolväsendet (inklusive gymnasiet och vuxenutbildning) med 40 procent, medan specialpedagogerna ökade med 9 procent ^[2]. Merparten arbetar i grundskolan.

I grundskolan specifikt fanns läsåret 2024/25:

• 4 660 speciallärare (heltidstjänster) ^[2]
• 3 380 specialpedagoger (heltidstjänster) ^[2]

Men: elevantalet i grundskolan har också vuxit, från 1 019 727 (läsåret 2016/17) till 1 089 267 (2025/26) - en ökning på 7 procent ^[8]. Räknat per elev är ökningen av specialpedagogisk personal alltså betydligt mindre än totalsiffrorna antyder. Med 2016/17 som jämförelseår stod grundskolan med ca 7 000 heltidstjänster (3 630 speciallärare och ca 3 370 specialpedagoger) på ca 6,9 per 1 000 elever ^[2][8]. Läsåret 2024/25 var totalen 8 040 heltidstjänster - en ökning på ca 15 procent i absoluta tal jämfört med jämförelseåret, men per elev är ökningen betydligt lägre eftersom elevantalet också stigit ^[2][8].

En ljuspunkt är behörigheten: andelen speciallärare i grundskolan med formell lärarlegitimation för specialläraruppdraget har ökat de senaste åren ^[7]. Det är samtidigt en påminnelse om att många av dem som räknas som "speciallärare" i statistiken saknar formell speciallärarexamen.

Skillnaden mellan yrkesrollerna: Skolverket definierar speciallärare som direkt elevnära (undervisar), medan specialpedagoger har en mer handledande roll - de arbetar mot lärare och skolans organisation. Att speciallärarna ökar snabbare än specialpedagogerna speglar politiska val: satsningar på Läslyftet, Mattelyftet och läsa-skriva-räkna-garantin har fokuserat på klassrumsnära insatser.

Norden i denna del: OECD och Skolverket särredovisar inte specialpedagogisk personal i internationell jämförelse på detta sätt, så en direkt jämförelse med Finland, Norge eller Danmark låter sig inte göras.

PISA mäter 15-åringars kunskaper i matematik, läsförståelse och naturvetenskap ^[3]. Resultaten redovisas på en internationell poängskala där OECD-snittet ligger nära 500. Sverige har deltagit i alla omgångar sedan 2000 ^[3].

Utvecklingen efter 2010 följer en tydlig kurva:

• 2012 - bottenåret. Sverige nådde en historisk lägstanivå i matematik (478 poäng) och låg också bottennoterat i läsförståelse (483) ^[9]. Landet hamnade under OECD-snittet för första gången någonsin.
• 2015-2018 - återhämtningen. Tydligt trendbrott. 2018 hade Sverige stigit till 502 poäng i matematik, 506 i läsning och 499 i naturvetenskap - klart över OECD-snittet ^[9].
• 2022 - fall tillbaka. Matematik -20 poäng, läsförståelse -19 poäng jämfört med 2018 ^[3]. Nivåerna för matematik (482) och läsning (487) är nu i praktiken samma som 2012 (478 respektive 483) ^[3]. Naturvetenskap är däremot 494 poäng - fallet på 5 poäng från 2018 (499) är inte statistiskt säkerställt, och nivån ligger fortfarande 9 poäng över 2012 ^[3][10].

Trots fallet 2022 ligger Sverige fortsatt över OECD-snittet i alla tre ämnen ^[3]. Anledningen är att fallet var globalt - OECD-snittet i matematik gick ner med en rekordstor marginal mellan 2018 och 2022 (från 489 till 472), enligt OECD den största nedgången någonsin mellan två PISA-omgångar ^[11].

Vad förklarar fallet? Skolverket och OECD pekar på pandemin som en bidragande faktor. Merparten av de elever som gjorde provet 2022 hade en stor del av sin mellanstadietid präglad av covid-19 med frånvaro och distansundervisning ^[3]. Skolverket noterar dock att effekten kom trots att Sverige stängde skolor i mindre utsträckning än många andra länder - och pekar på att liknande mönster syns i PIRLS 2021 (läsförståelse i årskurs 4) och ICCS 2022 (samhällskunskap) ^[3]. Nedgången började alltså före pandemin, som förvärrade en trend som redan var där.

Andra dokumenterade delförklaringar som ofta lyfts fram i den svenska debatten: ökad skolsegregation efter friskolereformen och den fria valfriheten, en förändrad elevsammansättning med fler elever med annat modersmål, samt ökad skärm- och mobilanvändning som konkurrerar om uppmärksamheten. Ingen av dem är entydigt kvantifierad som förklaring till just PISA-fallet, men de utgör en del av den bredare bild som Skolverket, IFAU och andra analytiker pekar på.

En viktig invändning: Sverige fick av OECD kritik 2015 och 2018 för lågt deltagande - en misstanke fanns att elever med svaga resultat oftare exkluderades ^[10]. Skolverket bedömer effekten som marginell, men rikta in kritiken där: en del av "återhämtningen" 2015-2018 kan ha varit statistisk snarare än verklig ^[10].

Alla nordiska länder tappade i PISA 2022 - men olika mycket ^[11]. Finland behåller sin plats som Nordens skolstarkaste land, särskilt i naturvetenskap (511 poäng, långt över OECD-snittet på 485) ^[11]. Danmark och Sverige ligger på ungefär samma nivå, medan Norge och särskilt Island fallit rejält.

Särskilt slående är Island: 436 poäng i läsförståelse - 40 poäng under OECD-snittet - och 447 i naturvetenskap ^[11]. Isländska ministeriet har därefter aviserat en särskild handlingsplan för skolan. Norge nådde 468 i matematik 2022, ner från 501 i 2018 - ett fall på 33 poäng, som Norge själva beskrivit som "prestandan lägre än vid någon tidigare mätning i matematik" ^[12].

Finland har haft en långsammare nedgång från extremt höga nivåer: från 548 poäng i matematik 2006 till 484 poäng 2022 - en minskning på 64 poäng över 16 år ^[13]. Ändå ligger Finland fortfarande över OECD-snittet i alla ämnen och är det enda OECD-land 2022 där flickorna presterade signifikant bättre än pojkarna i matematik ^[13].

Berättelsen om Norden i PISA är alltså inte att svenska elever presterar sämst - det gör Norge och Island. Berättelsen är snarare att en tydlig konvergens har skett mellan det tidigare topplandet Finland och de övriga: Finland har fallit mer än OECD-snittet, medan Sverige och Danmark ligger stabilt runt eller lite över snittet.

Tre saker som är viktiga att komma ihåg:

1. Läromedelskostnaden säger inget om hur pengarna används. En kommun kan lägga 6 000 kronor per elev på digitala läromedel som inte används, eller på tryckta böcker som verkligen blir lästa. SCB:s statistik mäter kostnaden, inte kvaliteten eller effekten.
2. Specialpedagogisk personal säger inget om vilka elever som får hjälp. Skolverket noterar själva att det finns stora skillnader mellan skolor i hur mycket särskilt stöd elever i behov faktiskt får. Fler heltidstjänster i systemet är inte samma sak som mer stöd till de elever som behöver det mest.
3. PISA mäter en tunn skiva av vad skolan gör. Provet omfattar tre ämnen och en åldersgrupp (15-åringar) ^[3]. Andra mätningar - PIRLS för läsning i årskurs 4, TIMSS för matematik och naturvetenskap i årskurs 4 och 8 - ger delvis andra bilder. PIRLS 2021 visade att svenska fjärdeklassare tappat i läsförmåga sedan 2016, i linje med PISA-mönstret ^[3].

Nästa PISA-omgång genomfördes hösten 2025. OECD publicerar resultaten den 8 september 2026 - drygt en vecka efter att den här artikeln skrevs ^[5]. Då får vi svar på om 2022 var en pandemidip eller början på en ny nedåtgående trend.