SD gick förbi Centerpartiet bland jordbrukare 2022 - enligt SVT:s vallokalundersökning

Centerpartiet hette Bondeförbundet fram till 1957 och grundades ursprungligen för att företräda böndernas intressen ^[1]. Gruppen förblev partiets symboliska och röstmässiga kärna långt in på 1990-talet ^[2]. I SVT:s vallokalundersökning 1991 svarade 75 procent av jordbrukarna att de röstade på C ^[1]. Sedan har raset varit stadigt: 63 procent 1994, 47 procent 1998, upp till 50 procent 2006, och sedan nedåt till 37 procent 2010, 43 procent 2014, 39 procent 2018 - och 21 procent 2022 ^[1].

Boken Väljarna avgör från Valforskningsprogrammet vid Göteborgs universitet drar slutsatsen försiktigt: om skattningen bekräftas av andra undersökningar är valet 2022 första gången i historien som C inte är största parti bland Sveriges jordbrukare ^[1]. Källförfattarna själva skriver "bara 20 procent" i löptexten - siffran 21 procent i tabellen är den viktade skattningen mot faktiskt valresultat ^[1]. Avrundningen ändrar inte bilden. Nedgången är också brantare än partiets nationella tapp - i riksdagsvalet 2022 fick C 6,7 procent av alla röster, ungefär samma nivå som 2010 (6,6) och 2014 (6,1) ^[3]. Bland jordbrukarna har raset gått djupare.

SD fanns inte som mätbart alternativ bland jordbrukare vid valen 1991-2002 ^[1]. I valet 2006 fick partiet 1 procent i gruppen, 2010 var siffran 6 procent, 2014 var den 13 procent och 2018 var den 16 procent ^[1]. Steget till 26 procent 2022 innebar att SD gick om Centerpartiet i undersökningen ^[1].

Gapet mot rikssnittet är dock måttligt: SD fick 20,5 procent nationellt i valet 2022 ^[3], och de 26 procenten bland jordbrukare ligger alltså ungefär fem-sex procentenheter över. Skillnaden mot t.ex. självdefinierade arbetare, där SD nådde 29 procent i samma undersökning, är liten ^[1]. Sverigedemokraterna växer i flera grupper - jordbrukarna är inte extremfallet.

"Sverigedemokraterna har inte bara lyckats slå sig in i Socialdemokraternas och Moderaternas kärngrupper - arbetare och företagare - utan har vunnit många väljare även i Centerpartiets traditionella kärngrupp: jordbrukarna", skriver författarna till Väljarna avgör ^[1].

Moderaterna har rört sig mindre dramatiskt. Bland jordbrukare låg M runt 15 procent 1991-1998, klättrade till 29 procent 2010, och landade på 19 procent 2022 ^[1]. M är alltså ungefär i samma härad som för trettio år sedan i den här väljargruppen - det är rörelsen från C till SD som är den stora förändringen.

Ett mindre uppmärksammat mönster i tidsserien: Socialdemokraterna har långsamt ökat sitt stöd bland jordbrukare. Från 2 procent 1991 till 8 procent 2002, 15 procent 2014 och 22 procent 2018 - för att landa på 18 procent 2022 ^[1]. Väljarna avgör noterar att jordbrukarna är "en av ytterst få grupper där Socialdemokraterna fått ett ökat stöd över tid" ^[1].

Kristdemokraterna gjorde ett hopp bland jordbrukarna i sitt genombrottsval 1998 (26 procent i gruppen mot 11,8 procent nationellt), men har därefter fallit tillbaka till en enkelsiffrig nivå ^[1].

Jordbrukare är en liten grupp av väljarkåren och urvalen i valundersökningarna är därmed små. Antal svarande jordbrukare i SVT/Valu per val: 44 (1991), 90 (1994), 121 (1998), 89 (2002), 120 (2006), 112 (2010), 53 (2014), 44 (2018) och 52 (2022) ^[1]. De tre senaste valen har alltså bara byggt på ett femtiotal svar. Väljarna avgör varnar explicit: "Av de redovisade grupperna är det framför allt gruppen jordbrukare som sticker ut med ett lågt antal svarande" ^[1].

Med så små underlag blir felmarginalerna stora. Ett 95-procentigt osäkerhetsintervall för en punktskattning på 26 procent bland 52 svarande spänner ungefär från 16 till 39 procent ^[1]. Att SD:s 26 procent skulle vara högre än C:s 21 procent bland jordbrukare i valet 2022 är alltså inte statistiskt säkerställt av SVT/Valu ensamt - det är den samlade bilden med Land Lantbruks separata enkät som gör mönstret mer trovärdigt ^[4].

Det finns också en källfråga att lyfta. Sverige har haft två parallella tidsserier: den klassiska Valundersökningen (sedan 1956, timslånga besöksintervjuer, drivs av Valforskningsprogrammet vid GU och tidigare i samarbete med SCB) och SVT:s vallokalundersökning Valu (kortare enkät vid vallokal, från 1991) ^[1]. De ger olika skattningar. På 2010-talet visade SCB-Valundersökningarna omkring 30 procent C bland jordbrukare, SVT/Valu omkring 40 procent ^[1]. Den fullständiga tidsserien som redovisas här bygger på SVT/Valu 1991-2022, som är den enda öppet publicerade serien med jordbrukare särredovisade i varje val ^[1]. SCB:s löpande Partisympatiundersökning (PSU) redovisar inte jordbrukare som separat grupp.

Lägg också märke till att "jordbrukare" i Valu är självdefinierad - respondenten kryssar själv för yrkesgrupp bland åtta alternativ (elva före 2003) ^[1]. Definitionen omfattar därmed även småbrukare, deltidslantbrukare och skogsägare som ser sig själva främst som jordbrukare. Det innebär också att en förändring över tid kan spegla att den grupp som kallar sig jordbrukare har ändrats - i genomsnittsålder, kön och gårdsstorlek - lika mycket som att enskilda lantbrukare har bytt parti.

Den ursprungliga frågan gäller också regionala skillnader. Här måste svaret bli försiktigt: varken SCB:s eller GU:s valundersökningar bryter ned jordbrukares partival på län, region eller på slättbygd mot skogsbygd i öppet publicerad statistik. Underlaget är för litet - 52 jordbrukare i hela riket 2022 räcker inte för att skära gruppen på geografi ^[1].

Väljarna avgör skriver att "valforskningen inte kunnat se växande samband mellan boendeort och partival över tid", men att det finns tydliga regionala variationer i väljarbeteende - främst mellan norr och söder ^[1]. De skillnaderna handlar dock om hela befolkningen, inte om jordbrukare specifikt.

En indirekt ledtråd finns i valresultatet per valkrets. I riksdagsvalet 2022 låg SD klart över rikssnittet i södra Sverige: Blekinge (28,5 procent) och Skåne läns södra (23,4 procent) mot nationella 20,5 procent ^[3]. I Norrbottens läns valkrets fick partiet 20,3 procent - nära rikssnittet ^[3]. Valresultaten ger därmed inget tydligt nord-sydmönster. Om jordbrukares partival speglar lokala variationer i väljarbeteendet kan det finnas geografiska skillnader, men det är en tolkning, inte något som datan direkt visar.

En kompletterande primärkälla på yrkesnivå är istället branschtidningen Land Lantbruks postenkät till 600 lantbrukare med minst tio hektar åker, urvalet draget ur SCB:s jordbruksregister ^[4]. I undersökningen hösten 2021 var siffrorna 28 procent SD, 26 procent C och 24 procent M - i samma härad som SVT/Valu 2022, men från en fristående branschundersökning, inte SCB ^[4]. En bredare bild av landsbygdstrenden ger SVT/Valus grupp "personer som vuxit upp på ren landsbygd": där har Centerpartiet fallit från 14 procent 2002 till 7 procent 2022, medan SD stigit från 3 procent 2006 till 26 procent 2022 ^[1]. Rörelsen liknar den bland jordbrukare - vilket antyder att skiftet inte bara handlar om lantbruket utan följer ett bredare landsbygdsmönster.

Forskningen pekar på flera samverkande faktorer, inte en enkel orsak. Statsvetare har lyft att Centerpartiets ja-linje inför EU-omröstningen 1994 skapade en tidig kil mellan partiet och en betydande del av basen, då lantbrukarnas åsikter om medlemskapet var mer splittrade än partiledningens ^[5]. Under 2010- och 2020-talen har partiet profilerats mot storstadsväljare och nya urbana väljargrupper, vilket lyfts som en förklaring till erosionen bland traditionella landsbygdsväljare ^[2].

Parallellt har Sverigedemokraterna vuxit bland alla grupper där landsbygdsidentitet är stark. En peer-reviewad studie i Journal of Rural Studies från 2024 visar att boende på landsbygden är en statistiskt signifikant förklaringsfaktor för SD-stöd i kommunalval, även efter kontroller för individens egenskaper - bland annat kopplat till negativa framtidsförväntningar för den egna platsen och oro för försämrad kommunal service ^[6].

En viktig nyansering: bytet från C till SD bland jordbrukare är ett dokumenterat samband, inte en bevisad mekanism för varje enskild väljare. Sakfrågor som ofta lyfts av lantbrukares egna organisationer - drivmedelsskatt, rovdjurspolitik, EU:s jordbruksregler, äganderätten i skogen - anges av Land Lantbruks respondenter som viktiga, men är inte separat kvantifierade i SCB:s eller GU:s öppna material ^[4]. En del av det som ser ut som en åsiktsförändring kan också vara demografi: gruppen som självdefinierar sig som jordbrukare i Valu i dag ser inte likadan ut som 1991, i ålder, kön eller gårdsstorlek ^[1].