SD dubbelt så stort bland män som bland kvinnor - ett 12-punktsgap delar riksdagsvalet 2026

SCB:s Partisympatiundersökning (PSU) för maj 2026, baserad på 4 542 respondenter insamlade mellan 28 april och 28 maj, visar en dramatisk könsklyfta i det svenska politiska landskapet ^[1][2].

Bland männen är SD nu det näst folkligaste partiet med 24,6 procents stöd ^[1]. Socialdemokraterna leder med 28,7 procent, men Moderaterna (20,1 %) hamnar på tredje plats bland männen ^[1]. Bland kvinnorna är rangordningen helt annorlunda: S dominerar med 38,4 procent, M följer med 16,0 procent och SD hamnar på tredjeplats med 12,2 procent - V kommer fyra med 10,7 procent ^[1].

Gapet för Socialdemokraterna är också anmärkningsvärt: S samlar 38,4 procent bland kvinnor men bara 28,7 procent bland männen - en skillnad på 9,7 procentenheter ^[1]. Vänsterpartiet och Miljöpartiet uppvisar liknande mönster: V har stöd av 10,7 procent av kvinnorna mot 6,8 procent av männen, och MP lockar 8,5 procent av kvinnorna men bara 4,1 procent av männen ^[1].

Summeras de tre vänsterlutande partierna S, V och MP får de tillsammans 57,6 procent bland kvinnliga deklarerade väljare (38,4 + 10,7 + 8,5) ^[1]. Bland männen är andelen för samma tre partier bara 39,6 procent (28,7 + 6,8 + 4,1) ^[1].

Klyftan på 18 procentenheter innebär att Sverige har det som statsvetare kallar ett "modernt könsgap": män och kvinnor befinner sig i skilda politiska majoriteter ^[1]. Om bara kvinnor röstade i september 2026 skulle vänstersidan ha en komfortabel ledning ^[1]. Om bara männen röstade skulle högerblocket dominera ^[3].

Nationellt visar PSU maj 2026 att de fyra borgerliga plus SD-partierna (M+SD+KD+C+L) samlar 48,7 procent mot S-blockets (S+V+MP) 49,1 procent ^[2]. Det skenbart jämna utfallet döljer den djupa könsstrukturen bakom siffrorna.

Könsgapet i SD-väljarstöd var länge marginellt. I november 2010, det första mätläget SCB:s PSU har data för, var stödet 6,8 procent bland männen och 3,3 procent bland kvinnorna - en skillnad på 3,5 procentenheter ^[1].

Sedan partiets genombrott i riksdagsvalet 2014, då SD gick från 5,7 till 12,9 procent, accelererade den manliga väljarinströmningen ^[6]. Redan i november 2015 låg SD på 24,8 procent bland männen medan stödet bland kvinnorna var 10,1 procent - ett gap på 14,7 procentenheter ^[1]. I de flesta mätningar sedan dess har SD-könsgapet legat mellan 10 och 15 procentenheter - med undantag för november 2016 (9,8 pp) och november 2022 (8,9 pp) - och i maj 2026 mäter det in sig på 12,4 procentenheter ^[1].

Valforskningsprogrammets analys av Europaparlamentsvalet 2024 konstaterar att Sverige är ett tydligt exempel på det "moderna könsgap" som spridit sig i många europeiska länder, där män i allt högre grad röstar på nationalistiska högerpartier medan kvinnor orienterar sig mot mitten-vänster ^[3]. Gapet beskrivs inte som en följd av en enskild sakfråga utan av systematiska skillnader i hur män och kvinnor i Sverige har upplevt och reagerat på perioder av ekonomisk press, migration och samhällsförändringar - men causala mekanismer är fortfarande föremål för forskning ^[3].

En strukturell delförklaring som sällan nämns är att utbildningsklyftan mellan könen har vuxit dramatiskt under exakt samma period. Bland befolkningen 25-65 år hade 39 procent av kvinnorna en minst treårig eftergymnasial utbildning 2025 - mot 25 procent av männen, en klyfta på 14 procentenheter ^[5]. År 2000 var skillnaden bara 2 procentenheter: 17 mot 15 procent ^[5]. Eftersom SCB:s egna PSU-väljarprofiler visar att SD:s stöd är systematiskt lägre bland dem med minst treårig högskoleutbildning ^[4] ger den accelererande utbildningspolariseringen ett strukturellt bidrag till SD-könsgapet. Statsvetare betonar dock att ett genuint attitydbaserat könsgap kvarstår inom varje utbildningsgrupp - klyftan är alltså inte enbart ett kompositionsartefakt ^[3].

Med riksdagsvalet den 13 september 2026 tre månader bort gör PSU maj 2026 en sak tydlig: partisympatierna bland deklarerade väljare är statistiskt sett en tät match ^[2]. Socialdemokraterna leder med 33,9 procent, en ökning med 3,6 procentenheter jämfört med valresultatet 2022 ^[2]. SD har minskat med 2,2 procentenheter sedan 2022 till 18,3 procent, och M har backat 1,8 procentenheter till 17,3 procent ^[2].

Den avgörande faktorn kan emellertid vara de 19,6 procent väljare som i maj 2026 inte uppgav någon partisympati ^[2]. PSU-procentsiffrorna för partierna är beräknade bland de som deklarerar ett parti, vilket innebär att en stor andel osäkra väljare kan vända utfallet i vardera riktningen. Om de osäkra väljarna rör sig i linje med könsklyftans mönster kan det förstärka antingen det jämna eller det blockskiljande mönstret ytterligare.