SCB:s prognoser missade folkökningen och sedan även fallet i barnafödandet

SCB har publicerat befolkningsprognoser för Sverige åtminstone sedan 1940-talet, och en fullständig framskrivning görs numera vart tredje år ^[1]. På SCB:s webbtjänst finns de digitalt tillgängliga prognoserna från år 2000 och framåt - äldre prognoser från 1970- och 1980-talen finns katalogiserade men saknar digitala tabeller ^[2]. Bilden som träder fram när man jämför utfall mot prognos är tydlig: fram till mitten av 2010-talet växte Sverige snabbare än SCB räknade med, i praktiken alltid på grund av att invandringen blev högre än väntat ^[10].

• 2000-prognosen gjorde bedömningen att Sverige skulle vara 9,42 miljoner år 2025 ^[3]. Faktisk folkmängd blev 10,61 miljoner ^[4] - ett fel på nästan 1,2 miljoner personer, motsvarande en underskattning med 13 procent.
• 2009-prognosen trodde på 10,07 miljoner år 2025 ^[5]. Fel: cirka 530 000 personer under (-5 procent) ^[5][4].
• 2015-prognosen är undantaget som bekräftar regeln ^[6]. Den gjordes mitt under den stora asylinvandringen 2015-2016 och antog att den skulle bestå ^[6]. Prognosen förutspådde 11,00 miljoner år 2025 ^[6] - alltså en överskattning med 400 000 personer när utfallet blev 10,61 miljoner ^[4].
• 2018-prognosen låg också för högt: 10,86 miljoner år 2025 ^[7], nästan en kvarts miljon över det verkliga utfallet.
• 2024- och 2025-prognoserna träffar däremot nästan exakt: 10,60 respektive 10,61 miljoner år 2025 ^[8][9] - och den senaste framskrivningen räknar med att folkmängden faktiskt minskar 2026 för första gången på decennier ^[9].

En systematisk utvärdering som gjordes till Långtidsutredningen 2019 (SOU 2019:61) konstaterade att SCB:s framskrivningar "vanligen underskattat det faktiska antalet personer, [...] främst för att nettoinvandringen, som är svår att förutsäga, utvecklats starkare än väntat" ^[10]. Regeln bröts bara när prognosen råkade göras just under en migrationstopp - då blev det tvärtom.

När det gäller antalet födda barn är bilden mer dramatisk. Här har prognoserna gått från att träffa hyfsat rätt till att missa med tiotusentals barn.

• 2009-prognosen träffade 2020 nästan exakt: 115 486 födda enligt prognosen mot 113 077 i verkligheten ^[5][11] - en överskattning med bara två procent.
• 2015-prognosen förutspådde 134 058 barn 2025 ^[6]. Preliminärt utfall blev 97 491 ^[11]. Det är ett fel på 36 567 barn - en överskattning med 37,5 procent ^[6][11].
• 2018-prognosen var lika illa ute: 127 444 födda 2025 ^[7] mot 97 491 i verkligheten - en överskattning med drygt 30 procent ^[11].
• 2024-prognosen träffar däremot mycket bra: 97 498 födda 2024 enligt prognosen mot faktiska 98 451 ^[8][11]. För 2025 låg prognosen på 95 830 mot utfallet 97 491 - en underskattning med knappa två procent ^[8][11].

Skälet till att prognoserna glidit iväg är att SCB antog en fortsatt hög fruktsamhet. Framskrivningarna från 2010- och tidigt 2020-tal utgick från att kvinnor skulle få omkring 1,85-1,90 barn under sitt liv i genomsnitt - vilket var den nivå Sverige låg på under 2000-talets första decennium ^[1]. I stället har fruktsamheten fallit långt kraftigare än väntat.

Den summerade fruktsamheten är ett tekniskt mått: hur många barn en genomsnittlig kvinna skulle få under sitt liv om hon fick barn i samma takt som årets alla kvinnor i olika åldrar. Det är alltså ett ögonblicksmått, känsligt för att kvinnor får barn senare i livet - vilket dämpar siffran under en övergångsperiod.

Utvecklingen i Sverige:

• Under 1970-talet föll fruktsamheten till en botten runt 1,60 barn per kvinna (1978) ^[12].
• Efter det så kallade "babyboom"-året 1990 nådde talet 2,13 barn per kvinna - högre än reproduktionsnivån 2,1 ^[12].
• Under 1990-talskrisen föll det till 1,50 (1998-1999), då den lägsta nivån någonsin i den moderna Eurostat-serien ^[12].
• Efter en återhämtning till 1,98 år 2010 vände utvecklingen igen ^[12].
• 2024 var summerad fruktsamhet 1,43 ^[12] och 2025 preliminärt 1,42 ^[13] - lägre än 1990-talskrisens botten på 1,50 (1998-1999) och lägre än något av åren i Eurostats serie tillbaka till 1968. Vid mätningens start 1968 låg fruktsamheten på 2,07 barn per kvinna ^[12] - vi är alltså på en helt annan nivå i dag.

Det gör att SCB nu har skrivit ned sitt långsiktiga antagande rejält. I 2025 års framskrivning räknar SCB med att fruktsamheten stiger något igen på lång sikt, men aldrig återvänder till nivåerna före 2020 ^[1]. Om det stämmer får Sverige färre barn födda per år under lång tid framöver.

I ett europeiskt perspektiv är Sverige varken i topp eller i botten. 2024 års fruktsamhetstal enligt Världsbanken:

• Högre än Sverige (1,43): Frankrike 1,61, Storbritannien 1,55, Irland 1,47, Danmark 1,47 ^[14].
• Ungefär i nivå med Sverige: Nederländerna 1,43, Belgien 1,44, Norge 1,45 ^[14].
• Lägre än Sverige: Tyskland 1,36, Österrike 1,31, Schweiz 1,29, Finland 1,25, Italien 1,18, Polen 1,14, Spanien 1,10 ^[14].

Sydkorea utanför Europa ligger på 0,75 - ett läge inget europeiskt land är i närheten av ^[14]. Det som slår en är att i princip inget höginkomstland når reproduktionsnivån 2,1 barn per kvinna längre ^[14]. Frankrike, som länge stack ut med sitt "pronatalistiska" system av generösa förmåner, har fallit från 2,03 år 2010 till 1,61 år 2024 ^[15]. Finland, som tidigare låg nära Sverige, har rasat från 1,87 (2010) till 1,25 (2024) ^[16] - ett av Europas snabbaste fall.

Sveriges fall från 1,98 (2010) till 1,42 (2025) är alltså mindre än Finlands men klart större än exempelvis Frankrikes eller Belgiens ^[12][13]. Vår nivå i dag ligger runt medianen bland de nordvästeuropeiska jämförelseländerna, men trenden är fortfarande nedåt ^[1][13]. Notera att jämförelsen för de andra länderna gäller 2024 - officiella 2025-tal för hela Europa har ännu inte publicerats ^[14].

Varför blir prognoserna fel? SCB själva pekar på två saker: invandringen har varit svårare att förutsäga än fruktsamhet på 5-10 års sikt, och fruktsamheten har vänt oväntat snabbt sedan mitten av 2010-talet ^[1][10]. Långtidsutredningen 2019 lyfte samma slutsats: nettoinvandringen är den mest osäkra beståndsdelen och den som svarar för de största prognosfelen ^[10].

En kritisk läsare bör hålla ett par saker i minnet:

• Prognoser kan inte förutse politik. SCB antar givna regelverk. Migrationspolitiska omläggningar (som skärpningen efter 2015 och 2022) syns inte förrän efteråt ^[10].
• TFR mäter det aktuella året. Om kvinnor får barn senare i livet faller talet under en övergångsperiod utan att det slutliga antalet barn per kvinna i deras generation nödvändigtvis blir lika lågt. Hur stor del av dagens fall som är uppskjuten fruktsamhet och hur mycket som är verkligt bortval kan inte avgöras förrän kvinnorna nått slutet av sina fertila år.
• Prognoserna påverkar planeringen. Kommunerna använder SCB:s bedömningar för att bygga förskolor och skolor. Överskattningen av barnafödandet efter 2015 innebar att det byggdes förskoleplatser för en efterfrågan som aldrig kom ^[6][11].
• Fallet har flera möjliga förklaringar. Forskningen pekar på flera faktorer bakom fruktsamhetsfallet efter 2010: senare familjebildning, bostadssituationen, ekonomisk oro och covidpandemins efterverkningar. Vilka som väger tyngst är fortfarande omtvistat ^[1].
• Det historiska prognosarkivet är ofullständigt. SCB:s öppna PxWeb-tabeller börjar med 2000 års prognos ^[3]. Prognoserna från 1970- och 1980-talen finns däremot digitaliserade som SOU-rapporter i Kungliga bibliotekets SOU-arkiv (sou.kb.se) och är sökbara i tidens riksdagshandlingar ^[2] - men saknas i maskinläsbar form.