Regionernas språktolk i vården kostade 818 miljoner 2024 - real ökning på två tredjedelar sedan 2013

Två statliga utredningar och en journalistisk kartläggning ger tillsammans bilden av hur kostnaden vuxit. För 2013 uppskattade tidningen Kvartal, efter att ha begärt ut siffror från alla dåvarande landsting, att språktolkarna i vården kostade omkring 370 miljoner kronor ^[2]. Nyheter Idags egen granskning ett par år senare gav en snarlik siffra på 342 miljoner för samma år, med 100 procents svar från alla landsting ^[5]. Skillnaden speglar att landstingen räknar in olika saker - vissa inkluderar förmedlingsavgifter och resor, andra bara tolkarvoden.

Tolkutredningen (SOU 2018:83) gick sedan igenom landstingens tolkkostnader för åren 2014-2017 och redovisade en snabb uppgång under flyktingmottagandet: ungefär 385 miljoner 2014, 500 miljoner 2015, en topp på cirka 700 miljoner 2016 och strax lägre 686 miljoner 2017 ^[6]. Att 2016 var toppen, inte 2017, är värt att lyfta - siffrorna hade redan börjat falla när utredningen skrevs ^[6]. Utredningens siffror beskrivs själva som bedömningar baserade på leverantörsunderlag, inte bokförda siffror ur regionernas ekonomisystem ^[6].

För 2018-2021 finns ingen officiell nationell sammanställning - ett fyraårshål i statistiken ^[1]. Den nya tolkavgiftsutredningen (SOU 2026:23) fyller luckan för 2022-2024 genom att fråga alla 21 regioner ^[1]. Femton av dem kunde redovisa språktolk som en egen kostnadspost, tillsammans 619 miljoner 2022, 640 miljoner 2023 och 611 miljoner 2024 ^[1]. Uppräknat till alla 21 regioner - med antalet utlandsfödda som fördelningsnyckel - blir det 856, 857 respektive 818 miljoner kronor ^[1]. 2024 blir därmed det första året i den nya utredningen då kostnaden minskar - med drygt fyra procent ^[1]. Notera att slutsumman är en modellskattning, inte en summering av 21 redovisade siffror ^[1].

Mätperioderna före och efter fyraårsluckan använder inte exakt samma definition: SOU 2018:83 räknar in resekostnader och förmedlingsavgifter i tolkkostnaden, medan SOU 2026:23 försöker isolera ren språktolkning ^[1][6]. Bilden av en dryg fördubbling i löpande priser stämmer - men den är delvis en skillnad mellan hur räkningen gjorts.

Löpande priser döljer inflation. Från 2013 till 2024 tappade kronan drygt 30 procent av sitt värde enligt SCB:s konsumentprisindex ^[3]. Räknat i 2024 års penningvärde motsvarar 2013 års 370 miljoner ungefär 490 miljoner ^[2][3]. Den reala uppgången mellan 2013 och 2024 blir då runt två tredjedelar - inte en fördubbling ^[1][2][3].

Ännu tydligare blir bilden om jämförelsen görs mot 2017 ^[6]. Då kostade tolkarna 686 miljoner - i 2024 års penningvärde motsvarar det närmare 890 miljoner ^[3][6]. Realt har regionernas tolkkostnad alltså inte fortsatt uppåt sedan slutet av 2010-talet, tvärtom ^[1][3][6]. Reservationen är återigen att 2017- och 2024-siffrorna använder något olika definitioner - jämförelsen är riktningsvisande, inte exakt ^[1][6].

Regionernas totala kostnad för hälso- och sjukvård, inklusive läkemedel, växte från 240 miljarder kronor 2013 till 418 miljarder 2024 - en uppgång med 74 procent i löpande priser ^[4]. Tolkkostnaden på 818 miljoner motsvarar därmed knappt 0,2 procent av vårdbudgeten 2024 ^[1][4]. Motsvarande andel 2013 var 0,15 procent ^[2][4].

Sagt annorlunda: av varje hundralapp som regionerna lade på vård 2024 gick ungefär 20 öre till språktolk ^[1][4]. Tolkkostnaden har alltså vuxit något snabbare än vårdbudgeten i stort, men den är fortfarande en mycket liten post. Personalkostnader, läkemedel och medicinsk utrustning står för hundratals gånger större belopp.

En öppen, jämförbar sammanställning per region för hela perioden saknas. Regionerna själva redovisar sällan tolkkostnaden som en egen rad i årsredovisningen - genomgångar av Region Stockholm, Västra Götalandsregionen och Region Skånes årsredovisningar 2023-2025 visar att kostnaden i praktiken göms i posten "Köp av verksamhet" ^[7][8].

Det tydligaste enskilda exemplet på ökningen finns i Skåne. Enligt Kvartals kartläggning, som SVT refererar till, steg Region Skånes tolkkostnad från 37 miljoner kronor 2013 till 208 miljoner 2023 - nästan sex gånger så mycket på tio år, även realt mer än fyra gånger ^[2][8]. Skåne är det tydligaste exemplet på att kostnadsökningen inte är jämnt fördelad över landet: den följer flykting- och asylmottagande och den demografiska sammansättningen. Skåne-siffran finns dock bara publicerad via journalistisk granskning, inte som öppen primärkälla - regionen bekräftar den inte i sin egen redovisning.

Tolkutredningen använder "antal utlandsfödda per region" som fördelningsnyckel när den räknar upp de femton kända regionerna till alla 21 ^[1]. Det ger också ett värdefullt normeringsmått: snittkostnaden per utlandsfödd i regionerna sjönk från 399 kronor 2022 till 395 kronor 2023 och 372 kronor 2024 ^[1]. Antalet utlandsfödda växer, medan tolkkostnaden per utlandsfödd faller - vilket antyder att den totala tolkanvändningen per person i den grupp som mest kan behöva tolk faktiskt har minskat något.

Ingen samlad nationell statistik över tolkspråkens fördelning specifikt i vården finns publicerad. Det bästa öppna underlaget är Västmanlands Tolkservice verksamhetsberättelse 2022, som täcker både region och kommuner i länet: arabiska stod för 31 procent av alla tolkuppdrag, somaliska för 14, tigrinja för 11, persiska och sorani (sydkurdiska) för 5 procent vardera ^[9]. De fem största språken svarade tillsammans för runt två tredjedelar av uppdragen ^[9].

Kvartals nationella kartläggning kommer fram till att arabiska står för närmare 40 procent av tolkuppdragen i vården totalt ^[2]. En avvikande signal är Kammarkollegiets auktorisationsstatistik för 2024, där polska hamnar näst efter arabiska bland auktoriserade tolkar ^[10] - men den statistiken speglar utbudet av tolkar, inte efterfrågan från vården. Polsktalande i Sverige är ofta väletablerade och behöver sällan tolk i sjukvården. Auktorisationstalen ska därför inte tolkas som en rangordning av vårdbehov.

Efter Rysslands invasion av Ukraina i februari 2022 ökade antalet ukrainsktolkuppdrag i Västmanland med över 4 000 procent på ett år, från en mycket låg nivå ^[9]. Nationellt är ukrainska fortfarande en förhållandevis liten post. Distanstolkning - via telefon eller video - stod 2022 för 58 procent av uppdragen i Västmanland och rekommenderas nu av flertalet regioner som förstaval ^[9].

Fyra saker gör statistiken svårare än den ser ut ^[1][6]:

1. Definitionen skiftar. SOU 2018:83 räknar in resekostnader och förmedlingsavgifter i "tolkkostnad", medan SOU 2026:23 försöker plocka ut ren språktolkning utan översättning och teckenspråk ^[1][6]. Tre av arton svarande regioner i den nya utredningen kunde inte ens separera språktolkning från annan tolkning ^[1].

2. Direktupphandlingar syns inte. Regioner som köper direkt av frilanstolkar utan förmedling faller ofta utanför statistiken ^[1].

3. 2018-2021 saknas nationellt. Ingen officiell aggregering har publicerats för dessa fyra år ^[1].

4. Inga öppna årsredovisningsposter. Region Stockholm, VGR och Region Skåne särredovisar inte tolk i sina årsredovisningar ^[7]. Data måste hämtas via utredningar, interpellationer eller offentlighetsprincipen.

Att räkna med säkerhet på fem procents nivå går alltså inte ^[1][6]. Att göra det på tio procents nivå går, och storleksordningarna som redovisas ovan är stadigt uppbackade av två statliga utredningar och två journalistiska granskningar.

SOU 2026:23 föreslår att det ska bli förbjudet att använda barn som tolk, med förslag om ikraftträdande 1 januari 2028 ^[1]. Utredningen föreslår också en tolkavgift på 400 kronor per ärende - men avgiften gäller explicit inte hälso- och sjukvård eller tandvård ^[1]. Sjukvårdens tolkverksamhet och regionernas tolkkostnader berörs alltså inte av tolkavgiftsförslaget.

Minskningen i tolkkostnaden mellan 2023 och 2024 - drygt fyra procent för de femton kända regionerna ^[1] - kan bero på ökad andel distanstolkning, hårdare upphandlingar och att inflödet av nya asylsökande har mattats av sedan toppen 2015-2016 ^[6]. Utredningen gör ingen egen analys av orsakerna.