Regeringens reformer 2023-2026 ger cirka 240-780 kronor per person och månad - mest procentuellt till botten och mitten

Frågan handlar om skatteförändringarna, men den offentliga siffran som brukar citeras i debatten - 53 miljarder kronor och 1,7 procent - kommer från Finansdepartementets samlade reformberäkning som också innehåller transfereringar och sänkta indirekta skatter ^[1]. De reformer som ingår är bland annat: förstärkt jobbskatteavdrag och slopad avtrappning, sänkt skatt för pensionärer, sänkt skatt på sjuk- och aktivitetsersättning, pausad uppräkning av skiktgränsen för statlig inkomstskatt, skattefri grundnivå för sparande på ISK (150 000 kronor 2025, 300 000 kronor 2026), avtrappat ränteavdrag för blancolån, ny arbetslöshetsförsäkring, höjt bostadsbidrag, höjd lärlingsersättning, sänkt energiskatt på bensin, diesel och el, sänkt reduktionsplikt och tillfälligt sänkt moms på livsmedel ^[1][3]. Utan transfereringarna faller den lägsta tiondelens vinst kraftigt, eftersom det i botten inte är skattesänkningar utan just höjt bostadsbidrag och den nya arbetslöshetsförsäkringen som står för det mesta av effekten (den svarta stapeln i diagrammet nedan) ^[1].

Riksrevisionen har återkommande efterlyst att regeringen redovisar skattereformerna för sig, standardiserat och per inkomstgrupp, så att en oberoende granskning blir möjlig ^[5]. LO-ekonomernas analys av budgeten för 2025 visade att de tyngsta enskilda skattesänkningarna - slopad avtrappning av jobbskatteavdraget (cirka 4,7 miljarder kronor) och skattefri grundnivå för ISK (cirka 7 miljarder fullt utbyggt) - är starkt koncentrerade till den tiondel som har högst inkomster ^[4]. LO:s siffror gäller budgetåret 2025, inte hela mandatperioden, men de visar att bilden av "utjämnande politik" hänger på att transfereringarna räknas in ^[4].

Finansdepartementet visar decileffekten i procent i diagram 5.3 i redogörelsen ^[1]. Diamantmarkörerna anger nettoeffekten per inkomstgrupp av samtliga reformer i skatte- och transfereringssystemen ^[1]:

Procentsiffrorna är avlästa ur diagram 5.3, kronorbeloppen har vi räknat fram som (procent × SCB:s genomsnittliga disponibla inkomst per konsumtionsenhet per decilgrupp 2024) / 12 ^[1][2]. Se det sista avsnittet för metod och osäkerhet.

Eftersom höginkomsttagare har mycket större inkomster växer kronbeloppen med decilen trots att procenten faller: den rikaste tiondelens genomsnittliga ekonomiska standard är cirka 1,04 miljoner kronor per år, den lägstas cirka 124 000 kronor - en åttafaldig skillnad ^[2]. En procent av topp-decilen är alltså större i kronor än två procent av botten-decilen.

Beroende på om man mäter i procent eller kronor får man rakt motsatta bilder:

• I procent av inkomsten: Skillnaden är cirka 1,4 procentenheter, med botten och mitten som vinnare ^[1]. Inkomstgrupp 5 får störst procentuell effekt (cirka 2,4 procent), inkomstgrupp 10 minst (cirka 0,9 procent) ^[1]. Reformerna är, med Finansdepartementets egna ord, "något utjämnande": Gini-koefficienten sjunker från 0,315 till 0,313 ^[1].

• I kronor per person och månad (beräknat): Skillnaden går åt andra hållet. Rikaste tiondelen får cirka 780 kronor, fattigaste tiondelen cirka 240 kronor - en skillnad på omkring 540 kronor i toppens favör ^[1][2]. Om man i stället jämför den grupp som får mest i kronor (inkomstgrupp 10) med den som får minst (inkomstgrupp 1) blir differensen densamma: ungefär tre gånger så mycket i toppen som i botten ^[1][2].

En nyans som lätt tappas bort: samtidigt som Gini faller marginellt så ÖKAR andelen med en ekonomisk standard under 60 procent av medianinkomsten - från 13,7 procent utan reformerna till 14,0 procent med dem ^[1]. Reformpaketet lyfter alltså majoriteten över låginkomstgränsen (mätt med "låg inkomststandard" som SCB använder, minskar från 4,2 till 4,0 procent) men mätt med den relativa EU-normen "under 60 procent av medianen" blir det något fler i den kategorin ^[1]. Det beror på att medianinkomsten drivs upp av jobbskatteavdragets tyngdpunkt i mitten ^[1].

Regeringen redovisar kronor per månad för sex typhushåll (tabell 5.4 och 5.5 i redogörelsen) ^[1]. Detta är den enda plats där FPR själv anger belopp i kronor och månad ^[1]:

• Samboende polis och sjuksköterska med två barn (disponibel inkomst 63 050 kronor per månad 2022) får 1 960 kronor per månad från regeländringar i skatte- och transfereringssystemen och 1 520 kronor från sänkta indirekta skatter - totalt 3 480 kronor från regeringens direkta politik. Hela den nominella förstärkningen är 13 330 kronor (löner + indexeringar + reformer) ^[1].
• Ensamstående vårdbiträde med två barn (28 440 kronor 2022) får 1 610 kronor från regeländringar och 1 160 kronor från indirekta skatter - totalt 2 770 kronor från regeringens direkta politik ^[1].
• Samboende pensionärer med medelhög pension (35 730 kronor 2022) får 750 kronor från regeländringar och 750 kronor från indirekta skatter - totalt 1 500 kronor ^[1].
• Samboende garantipensionärer, heltidsstuderande utan barn och ensamstående förälder med försörjningsstöd får 0 kronor från nya regeländringar; deras uppgång (230-390 kronor) kommer från indirekta skatter och prisindexeringar av garantipension, studiemedel och riksnormen ^[1].

Kopplingen till inflationen är avgörande: konsumentpriserna steg med 12,5 procent mellan 2022 och 2026 ^[1]. Polisfamiljens 13 330 kronor per månad i nominell förstärkning motsvarar cirka 21 procent i löpande priser - men med 12,5 procents inflation blir realökningen bara omkring 8 procent över hela fyraårsperioden ^[1]. Vårdbiträdet och pensionärsparen ligger med sina 16-17 procents nominella förstärkning nära 4 procent realökning över perioden ^[1]. Reformerna kompenserar inflationsförlusten men vänder inte trenden att den reala ekonomiska standarden i flera inkomstgrupper först 2026 är tillbaka på 2021 års nivå ^[1].

En viktig frånvaro som inte syns i tabellen: barnbidraget har inte höjts under mandatperioden och räknas inte upp med inflationen. Det urholkas därför realt med 12,5 procent under perioden, vilket motsvarar cirka 156 kronor per barn och månad i förlorad köpkraft för alla barnfamiljer - inte minst i inkomstgrupperna 1-3 ^[1][6].

En exakt tabell med "kronor per månad per decil för hela mandatperioden" finns inte i någon officiell publikation. Regeringen redovisar procent per decil (diagram 5.3) plus kronor för sex typhushåll (tabell 5.4-5.5) ^[1]. För att svara på frågan i kronor per decil har vi tagit fram siffrorna i tre steg:

1. Avläsning av procenteffekten per decil ur diagram 5.3 (Prop. 2025/26:100 Bilaga 2, s. 33). Avläsningen är ungefärlig - stapeldiagram har inbyggd osäkerhet på ett par tiondels procentenheter ^[1].
2. SCB:s genomsnittliga disponibla inkomst per konsumtionsenhet per decilgrupp 2024, från tabellen "Inkomststruktur för hushåll uppdelade i decilgrupper" ^[2].
3. Multiplikation: (procent × årsinkomst) / 12 = ökning i kronor per person och månad.

Tre tydliga osäkerhetskällor att ha i huvudet: (a) det aritmetiska genomsnittet av våra avlästa decilprocent hamnar på cirka 2,0 procent, medan FPR:s befolkningsviktade genomsnitt är 1,7 procent - avvikelsen speglar att Fasit-modellen väger individer per hushållsstorlek, inte per decil. (b) SCB:s inkomstdata avser 2024 medan FPR simulerar 2026 - nominella inkomster stiger fram till 2026 vilket gör att vår 2024-bas underskattar 2026-nivån med kanske 5-8 procent i alla deciler. (c) Ekonomisk standard är individens del av hushållets samlade disponibla inkomst justerad för hushållsstorlek, INTE hushållets totala inkomst - siffrorna gäller alltså per person i hushållet.

Förra året publicerade regeringen en tidigare version av samma redogörelse (BP26, september 2025, med snarlika procent per decil) ^[3]. Vår omräkning av decileffekt till kronor per månad är ändå den bästa tillgängliga uppskattningen givet hur långt FPR går i kronor för decilerna. Riksrevisionens kritik från 2023 - att skattereformerna inte redovisas standardiserat per inkomstgrupp - har delvis besvarats av att diagram 5.3 nu finns i FPR, men fortfarande utan kronor per decil ^[5].