Nätavgiften för småföretag har stigit 74 procent på tio år - storförbrukarnas är åtta gånger lägre

SCB delar in företagens elförbrukning i sju kategorier efter hur mycket el de använder per år. De tre nivåerna som fångar frågan bäst är dessa (siffrorna gäller andra halvåret 2025):

• Mikroföretag som en frisersalong eller en liten butik (mindre än 20 MWh per år) betalar 142 öre per kilowattimme i nätavgift ^[1].
• Småföretag som en dagligvarubutik, ett bageri eller en mindre verkstad (20-499 MWh per år) betalar 56 öre per kilowattimme ^[1].
• De största elförbrukarna - massa- och pappersbruk, stålverk, större datahallar som förbrukar mer än 150 gigawattimmar per år - betalar knappt 7 öre per kilowattimme ^[1].

Småföretaget betalar alltså åtta gånger så mycket per kilowattimme som storförbrukaren för själva nätöverföringen ^[1]. Räknar man in elskatten - som småföretaget betalar full sats på men industrin är befriad från - blir småföretagets samlade nät- och skattekostnad 100 öre per kilowattimme mot storindustrins 8 öre ^[1]. En kilowattimme kostar 13 gånger mer att transportera och beskatta för ett litet företag än för ett stort ^[1]. Ovanpå detta kommer själva elpriset (spot eller fast avtal) och för icke-företag momsen.

Gapet är inbyggt i systemet. Ett stort industriföretag är kopplat direkt till regionnätet, och några få av de allra största kunderna direkt till stamnätet - få meter kabel, få omvandlingar, låg administration per kilowattimme. Ett småföretag hämtar sin el genom hela kedjan: stamnät, regionnät, lokalt distributionsnät, mätning och fakturering. Varje steg lägger sitt påslag på priset. SCB:s genomsnitt är dessutom ett riksgenomsnitt - lokala nätbolag och elområden (SE1-SE4) skiljer sig kraftigt åt, så en småföretagare i Skåne kan betala en annan taxa än en i Norrbotten ^[1].

Nätavgiften har stigit för samtliga kategorier under perioden, men i olika takt:

• Småföretag (band IB): +74 procent, från 32 till 56 öre per kilowattimme mellan 2015 och 2025 ^[1].
• Mikroföretag (band IA): +67 procent, från 85 till 142 öre per kilowattimme ^[1].
• Storförbrukare (band IG): +125 procent, från 3,10 öre 2017 till knappt 7,0 öre 2025 ^[1]. Här går jämförelsen bara åtta år tillbaka - SCB kan inte publicera värdena för 2015 och 2016 eftersom kunderna är så få att enskilda företag skulle kunna identifieras ^[1].

Storförbrukarnas relativa ökning är alltså kraftigast - men från en så låg nivå att den absoluta skillnaden mot småföretagen fortsätter att växa. År 2017 var småföretagets nätavgift 35 öre högre per kilowattimme än storförbrukarens ^[1]. År 2025 var skillnaden 49 öre ^[1].

Vad driver ökningen? Elnätsföretagens intäkter regleras av Energimarknadsinspektionen (Ei) genom fyraåriga så kallade intäktsramar. De ramar Ei har fastställt för perioderna 2020-2023 och 2024-2027 har gett utrymme för högre tariffer, dels för att räntekostnaderna för nätföretagens investeringar har stigit, dels för att näten behöver byggas ut inför elektrifieringen av transport och industri ^[5]. En annan förklaring är att effektavgiften - fast pris per abonnerad kilowatt - har fått en större andel av tariffen på senare år, vilket särskilt drabbar kunder som drar mycket el kortare perioder.

Elskatten är den andra stora posten på företagens elräkning, och där är skillnaden ännu större än på nätavgiften. Den vanliga elskatten, som småföretag och tjänstesektorn betalar, har gått från 29,4 öre per kilowattimme 2015 till 43,9 öre 2025 - en höjning med 49 procent på tio år ^[1].

För tillverkningsindustrin gäller ett helt annat regelverk. Ett företag som använder el i själva tillverkningsprocessen betalar en kraftigt reducerad skatt: 0,5 öre per kilowattimme till och med 2020, och 0,6 öre från 1 januari 2021 ^[1]. Nivån har i praktiken varit oförändrad i tio år ^[1]. Regeln finns i lag (1994:1776) om skatt på energi och bygger på ett EU-direktiv om energibeskattning som tillåter medlemsländerna att skydda energiintensiv industri från full skattesats ^[4]. Ett tidigare avdrag för elintensiv industri, det så kallade PFE-programmet, avvecklades 2017 - men effekten var begränsad eftersom de flesta storförbrukarna ändå omfattas av den låga tillverkningsskatten ^[4].

Det betyder att småföretagets elskatt 2025 är 73 gånger högre per kilowattimme än tillverkningsindustrins ^[1]. Ett litet livsmedelsföretag som lagar färdigrätter, eller en tvätteri­kedja, betalar full elskatt på varje kilowattimme. Ett större företag som klassas som tillverkningsindustri, med samma elförbrukning, betalar en dryg procent av det. Var gränsen går bestäms av näringsgrenskoden (SNI) och av om elen används i själva tillverkningsprocessen.

Ett undantag i skattesystemet gäller inte företag i södra Sverige: hushåll och tjänstesektorn i 46 kommuner i norra och nordvästra Sverige får en reduktion på 9,6 öre per kilowattimme ^[4]. Tillverkningsindustrin omfattas inte av reduktionen (den ligger redan på minimiskatten), och företag utanför dessa 46 kommuner får inget avdrag alls ^[4].

Eurostat samlar in samma statistik för hela unionen och några grannländer, uppdelat på samma förbrukningsband. För ett svenskt småföretag (band IB, 20-500 MWh per år) var det samlade elpriset inklusive skatter och moms 17,0 cent per kilowattimme under 2025 ^[2]. Norge (12,9 cent) och Finland (14,2 cent) är billigare i Norden ^[2].

EU-snittet ligger på 32,8 cent per kilowattimme - nästan dubbelt så högt som Sverige ^[2]. Tyska småföretag betalar 38 cent, nederländska 42 cent och polska 43 cent ^[2]. Den svenska nätavgiften för småföretag (5,09 cent per kilowattimme 2025) ligger också under EU-snittet på 6,44 cent ^[2]. De svenska skatterna och avgifterna är låga - Finland (2,45 cent) och Norge (2,85 cent) är lägre, och Sverige på 2,88 cent per kilowattimme tillhör de lägst beskattade i Europa ^[2].

Uppdelningen på komponenter visar var svenska småföretag har en fördel: skatterna är låga, miljöskatterna nästan obefintliga (0,05 cent), och nätavgiften ligger under EU-snittet ^[2]. I Tyskland är nätavgiften nästan dubbelt så hög som i Sverige (8,64 mot 5,09 cent), och tyska staten tar dessutom ut betydligt högre elskatter ^[2]. I Polen är det främst skattekomponenten som lyfter totalpriset - polska småföretag betalar 13,3 cent bara i skatter, mot Sveriges 2,88 ^[2].

Men sedan 2015 har Sverige tappat platser ^[3]. För tio år sedan hade svenska småföretag EU:s lägsta pris - 9,03 cent per kilowattimme (exklusive moms) ^[3]. Under första halvåret 2025 var samma siffra 14,0 cent exklusive moms, en ökning med 55 procent på tio år ^[3]. Norge och Finland har haft en långsammare prisuppgång och tagit över topplaceringarna. Nätavgiften för svenska småföretag har stigit från 4,11 cent 2017 till 5,09 cent 2025, en uppgång på 24 procent bara i den komponenten ^[2].

Energimarknadsinspektionen publicerar årliga EU-jämförelser som bygger på Eurostats siffror. Slutsatsen är återkommande att Sverige fortfarande är ett billigt elpris­land för företag, men att den relativa fördelen krymper eftersom nätavgifter och skatter stiger snabbare hos oss än hos grannländerna ^[5].

Nätavgift i SCB:s statistik EN0301 avser överföringsavgiften i sin helhet - fast abonnemang, effektavgift och energidel - allt kunden betalar elnätsföretaget för att transportera elen från stamnätet till mätaren ^[1]. Handelspriset (spotpris eller fast avtal), elskatten och momsen räknas separat.

Elskatten som redovisas här är den lagstadgade skattesatsen som elhandelsföretaget lägger på fakturan. Företag kan söka avdrag eller återbetalning i efterhand om verksamheten uppfyller kraven för reducerad skatt.

Förbrukningsbanden IA-IG är en EU-harmoniserad indelning som SCB och Eurostat använder. Ei:s egna "typkunder" (N4, T4, L1 med flera) är uppbyggda på ett annat sätt - de utgår från säkringsstorlek och en förutbestämd förbrukningsprofil ^[5]. Siffrorna är därför inte direkt jämförbara mellan de två systemen, även om storleksordningen stämmer.

Ett småföretag i Eurostats mening (band IB, 20-500 MWh per år) är en bred kategori. En liten frisersalong ligger under (band IA), medan ett medelstort bageri eller en snickeri­verkstad ligger inom bandet. "De största elförbrukarna" (band IG, över 150 gigawattimmar per år) omfattar troligen några dussin anläggningar i Sverige - stålverk, massa- och pappersbruk, kemiindustri, större datahallar. SCB publicerar inte det exakta antalet av sekretesskäl.

Vad statistiken inte visar: enskilda företags rabatter, långfristiga elavtal med industripris eller enskilda nätföretags avvikelser från riksgenomsnittet. SCB:s siffror är genomsnitt viktade över faktiska kontrakt.