Global bränd areal har minskat sedan sekelskiftet - men Sveriges två värsta skogsbrandsår ligger på 2010-talet

Två oberoende satellitbaserade analyser landar i samma slutsats. Studien Andela m.fl. i Science 2017 fann att den globala brända arealen minskade med 24,3 procent mellan 1998 och 2015 ^[1]. Uppdateringen från Chen m.fl. 2023, som ligger till grund för dagens branddatabas GFED5, kom fram till nästan exakt samma siffra för perioden 2001-2020: en minskning på 24,2 procent ^[2].

Copernicus egen tidsserie (GWIS), som bygger på NASA:s MODIS-satelliter från 2002 och framåt, visar samma mönster: från runt 460 miljoner hektar per år i början av 2000-talet till omkring 350 miljoner hektar de senaste åren ^[4]. År 2022 var det lägsta som uppmätts i serien ^[4].

Förklaringen är enligt Andela främst att stora savannområden i Afrika söder om Sahara har styckats upp av åkrar och betesmark, men också att befolkning, boskap och urbanisering vuxit och trängt undan traditionell savannbränning ^[1]. En åker brinner inte som en savann. Savanner och gräsmarker står för det mesta av all mark som brinner globalt, så när de brinner mindre går världssiffran ner. Det säger däremot inget om att skogsbränder skulle ha blivit ovanligare - tvärtom.

Ett år som 2023 tydliggör detta ^[5]. Bara Kanada stod då för ungefär en fjärdedel av alla världens skogsbrandsutsläpp av kol, nästan fem gånger landets snitt för de senaste 20 åren ^[5]. Enligt den vetenskapliga rapporten State of Wildfires för säsongen 2024-2025 låg den globala brända arealen 9 procent under snittet, samtidigt som koldioxidutsläppen från bränderna låg 9 procent över ^[6]. Bränderna slog alltså till på färre hektar men släppte ut mer - för att elden i högre grad brann i skog snarare än på savanner.

En studie av Andela m.fl. i Science 2024 räknade fram att utsläppen från skogsbränder har ökat med runt 60 procent globalt mellan 2001 och 2023, och kopplade ökningen till klimatförändringens torrare förhållanden i borealt Kanada, Sibirien och västra USA ^[7]. Så när man pratar om att "bränderna blir värre" är det den här bilden man ska ha i bakhuvudet: mindre yta men mer utsläpp, färre men större och intensivare skogsbränder.

MSB för sedan 1998 statistik över alla räddningsinsatser mot brand i skog och mark ^[3]. Serien visar ingen entydig trend uppåt över tid, men två år sticker ut med bred marginal: 2018 brann 24 342 hektar - varav 21 581 hektar i produktiv skogsmark - och 2014 brann 14 664 hektar totalt, det år som Sveriges största moderna skogsbrand härjade i Västmanland ^[3]. Räknat på hela perioden 1998-2013 låg snittet på ungefär 1 890 hektar per år ^[3]. 2018 var alltså i den storleksordningen 13 gånger så stort som ett aritmetiskt medelvärde för de åren ^[3]. Även 2003, 2006 och 2008 var tydliga toppår med runt 4 000-5 700 hektar, så mönstret med enstaka avvikare finns redan innan de två stora katastrofåren ^[3].

Antalet räddningsinsatser har däremot legat påfallande stilla. I snitt ryckte räddningstjänsten ut på 4 462 skog- och markbränder om året 1998-2013, och 4 375 om året 2019-2025 ^[8]. 2018 skedde 8 025 insatser, vilket ungefär är en fördubbling - men den brända arealen det året var alltså 13 gånger ett normalår ^[8][3]. Det säger att det inte är fler bränder som är problemet - det är att enskilda bränder blivit mycket större när de väl bryter ut på fel dag.

Efter 2018 har åren 2019-2025 legat under det historiska snittet i bränd areal, med 881 hektar per år ^[3]. Siffran för 2025 är preliminär och kan komma att revideras ^[3]. Att snittet är lägre är inte samma sak som att risken har försvunnit - det är känsligt för väder från ett enda år.

Frågan förutsätter satellitmätningar sedan 1980-talet ^[9]. Det stämmer i teknisk mening: den europeiska rymdstyrelsens ESA CCI Fire har med data från den äldre AVHRR-satelliten byggt en tidsserie som sträcker sig från 1982 till 2018 ^[9]. Men de tal om trender som IPCC och Copernicus faktiskt använder bygger nästan alltid på nyare, betydligt mer högupplösta MODIS-data från år 2000 och framåt ^[2][4]. Så när klimatvetenskapen säger "en fjärdedels minskning sedan sent 1990-tal" är det den kortare serien, inte hela 40-årsperioden, som ligger bakom.

Motsvarande på svensk sida: MSB:s digitala serie börjar 1998, då räddningstjänstens nuvarande insatsrapportering var på plats. För 1980-talet finns bara Räddningsverkets tryckta årsrapporter kvar, som inte digitaliserats till en jämförbar årsserie ^[10]. Det går alltså inte att med säkra siffror säga hur skogsbränderna såg ut i Sverige på 1980-talet - endast att den moderna serien från 1998 domineras av två extremår.

SMHI räknar samtidigt med att antalet högriskperioder för skogsbrand kommer att öka i södra Sverige och längs Norrlands kust i takt med att klimatet blir varmare och torrare ^[11]. Statistiken över faktiskt brunnen mark hittills säger inte att den ökningen redan slagit igenom - men den säger att när det inträffar en 2018:a igen kan skadan bli stor.