Försvaret sjönk från 4 till 1 procent av BNP - 65-plus betalar 23 procent av inkomstskatterna

Sverige tillhörde under kalla kriget de mest försvarstunga länderna i västvärlden. Enligt SIPRI, som är den mest jämförbara oberoende serien över tid, låg försvarsutgifterna på 3,97 procent av BNP 1963 - seriens toppnivå ^[1]. Genomsnittet 1960-1970 var ungefär 3,7 procent ^[1].

Därefter följde en jämn nedgång. 1970 var andelen 3,36 procent, 1980 hade den fallit till 2,92 procent och 1990 - året efter Berlinmurens fall - var Sverige nere på 2,46 procent ^[1]. Fredsdividenden efter kalla krigets slut accelererade takten: 1996 var försvarsutgifterna 1,47 procent av BNP och botten nåddes 2017 med 1,03 procent ^[1]. Det var den lägsta nivån någonsin i den svenska SIPRI-serien.

Efter Rysslands annektering av Krim 2014 planade nedgången ut, men vändningen kom först efter fullskaleinvasionen av Ukraina i februari 2022 ^[1]. På två år - mellan 2022 och 2024 - höjdes utgifterna från 1,33 till 2,00 procent av BNP och Sverige klev därmed över det NATO-mål som gäller för alliansens medlemmar ^[1][3]. NATO, som räknar bredare än SIPRI och även tar med sådant som gränsbevakning och cyberförsvar, uppskattar den svenska nivån till 2,31 procent 2024 och 2,51 procent 2025 - båda är estimat i NATO:s rapport från oktober 2025 ^[3].

Räknat i kronor har försvaret aldrig varit dyrare: 127 miljarder kronor 2024 ^[1]. Men eftersom både BNP och statsbudgeten vuxit mycket snabbare har försvarets andel av det staten spenderar sjunkit dramatiskt. Delar man SIPRI:s försvarsutgifter med SCB:s siffror på statens totala utgifter blir bilden tydlig: 1963 gick omkring 15 procent av statens utgifter till försvaret, 1990 hade andelen fallit till knappt 7 procent och 2015-2020 låg den på 3,5 procent ^[1][4]. Vändningen efter 2022 har lyft andelen till 6,4 procent 2024 ^[1][4].

Nämnaren här är den statliga förvaltningen enligt nationalräkenskaperna - alltså regeringens myndigheter, riksdagen och Regeringskansliet, men inte kommunerna eller socialförsäkringssystemet. Statens totala utgifter mätta så växte från cirka 24 miljarder kronor 1963 till 2 004 miljarder 2024 i löpande priser ^[4]. Serierna hänger ihop över tid men fångar två olika saker - dels att staten tog på sig nya uppgifter i takt med välfärdssystemens utbyggnad, dels att försvarsanslagen krympte.

Om man i stället använder den bredare definitionen som riksdagens budget använder, med totalförsvaret och krisberedskapen sammantaget (utgiftsområde 6), avsätter statens budget för 2026 hela 174,5 miljarder kronor - vilket regeringen anger till 2,8 procent av BNP enligt NATO:s bredare mätsätt ^[5]. Det motsvarar ungefär 9 procent av statens totala utgifter enligt Konjunkturinstitutets prognos från juni 2026 ^[6]. Denna siffra är inte direkt jämförbar med de historiska 15 procenten från 1963 - definitionen är bredare - men storleksordningen visar att försvaret nu åter är en betydande post i statsbudgeten ^[1][4].

SCB:s inkomst- och skattestatistik för inkomståret 2024, publicerad i januari 2026, visar hur den totala slutliga skatten fördelar sig mellan åldersgrupperna ^[2]. Personer 20-64 år betalade tillsammans 698,3 miljarder kronor och personer 65 år eller äldre 213,3 miljarder kronor - det ger 76,6 respektive 23,4 procent av all slutlig skatt bland vuxna ^[2]. En viktig reservation innan siffrorna tolkas: "slutlig skatt" i den här statistiken är inkomst- och kapitalskatterna, fastighetsavgiften och pensionsavgiften - moms, punktskatter och arbetsgivaravgifter ingår inte ^[7]. Vi återkommer till vad det gör för bilden.

Samtidigt är personer 65+ hela 27,2 procent av befolkningen 20 år och äldre ^[2]. Räknat som andel av skatter jämfört med andel av befolkningen betalar äldre alltså 0,86 gånger sin proportionella andel, medan gruppen 20-64 år betalar 1,05 gånger sin ^[2]. Två saker driver skillnaden: pension är i genomsnitt lägre än en yrkeslön, och jobbskatteavdraget - som sänker skatten på arbetsinkomst - träffar inte pensionärer på samma sätt. Från 2023 har regeringen visserligen jämnat ut skillnaden med ett förhöjt grundavdrag för dem över 66, men skatten på pension är fortfarande lite högre än på lika stor arbetsinkomst hos den yngre gruppen ^[7].

Genomsnittet döljer stora skillnader. En person i åldern 20-64 betalade i snitt 112 200 kronor i slutlig skatt 2024, medan en person 65+ betalade 91 700 kronor ^[2]. Bland dem som faktiskt hade skatt att betala var motsvarande siffror 121 800 respektive 94 000 kronor - äldre skattebetalare betalar alltså i snitt runt 77 procent av vad yngre gör ^[2].

Delar man upp skatten på skattetyper syns en tydlig skillnad i vad de två grupperna betalar för. På kommunal inkomstskatt står 65+ för 17 procent, på allmän pensionsavgift bara 4 procent (den betalas huvudsakligen av dem som arbetar) och på statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster 12 procent ^[2].

Helt annorlunda ser det ut i kapitalbeskattningen. Där betalade personer 65 år och äldre 55,4 miljarder kronor 2024 - 44 procent av all statlig skatt på kapitalinkomster ^[2]. Förklaringen är att sparande och tillgångar ansamlas under yrkeslivet: när man går i pension har man i genomsnitt större fondinnehav, aktier och bostäder än en yngre person. Kapitalskatten är dessutom platt (30 procent på schablonintäkt eller reavinst), så den höga andelen speglar ren tillgångskoncentration, inte progressivitet i skatteskalan ^[2]. Kapitalskatten står för 26 procent av 65-plussarnas hela skattepost, mot 10 procent för dem under 65 ^[2]. På fastighetsavgiften står de äldre för 39 procent av inbetalningarna ^[2].

Bilden är inte statisk. Mellan 2022 och 2024 ökade den slutliga skatten bland 65+ från 189,6 till 213,3 miljarder kronor ^[2]. Deras andel av de vuxnas totala inkomstskatt steg från 21,7 till 23,4 procent på bara två år ^[2]. Bakom rörelsen ligger dels demografin - antalet personer över 65 växer - dels stigande kapitalinkomster och löpande skattelättnader för pensionärer ^[2].

Tänk på vad som INTE syns i den här statistiken. Moms drar in drygt 560 miljarder kronor per år till staten, punktskatter på bensin, alkohol och tobak ytterligare drygt 100 miljarder, och arbetsgivaravgifter runt 750 miljarder ^[6][8]. Arbetsgivaravgifterna betalas i sin helhet för dem som förvärvsarbetar. Om alla dessa skatteslag räknades in skulle den yrkesaktiva befolkningens andel av den totala skattebördan stiga rejält och 65-plussarnas andel bli klart lägre än 23 procent ^[2]. Momsen är däremot ganska jämnt spridd över åldrar - alla konsumerar.

De två frågorna i den här texten handlar egentligen om olika saker: statens fördelning mellan uppgifter (försvar mot allt annat) respektive skattebördans fördelning över åldrar. Men de speglar ändå samma långsamma förändring i vad staten har åtagit sig.

Under efterkrigstiden lades en betydligt större andel av samhällets resurser på det militära försvaret; sedan gick fredsdividenden i stor utsträckning till välfärd och pensioner. När försvaret nu byggs upp igen sker det i en statsbudget som redan är historiskt stor - 2 004 miljarder kronor 2024 mot 24 miljarder 1963 i löpande priser ^[4] - och där en åldrande befolkning bär en växande, men fortfarande något underrepresenterad, andel av inkomstskatterna ^[2].