Efter tio år i Sverige arbetar 75 procent av utrikes födda - könsgapet är borta

Ju längre en person bott i Sverige, desto oftare arbetar hen. SCB:s registerdata från 2024 visar en tydlig trappa: bland utrikes födda i åldern 20-65 år som varit här kortare tid än fyra år förvärvsarbetar 53 procent, efter fyra till nio år 68 procent och efter tio år eller mer 75 procent ^[1]. Gapet mot inrikes födda krymper från över 30 procentenheter till nio ^[1].

SCB räknar en person som förvärvsarbetande om hen haft en arbetsinkomst över en viss nivå under året. Från och med 2023 baseras statistiken på det nya registret Befolkningens arbetsmarknadsstatus (BAS), som ersatte den äldre RAMS-statistiken ^[1]. En viktig konsekvens: BAS delar bara upp utrikes födda i grupperna 0-3, 4-9 och 10+ års vistelsetid - den snävare kategorin "20 år eller mer" särredovisas inte längre ^[4].

Skillnaden mellan hur ofta utrikes födda kvinnor och män arbetar är stor i början och krymper snabbt. Bland dem som varit i Sverige kortare tid än fyra år förvärvsarbetar 64 procent av männen men bara 43 procent av kvinnorna - ett gap på 20 procentenheter ^[1]. Efter fyra till nio år är gapet nere på 11 procentenheter (73 mot 62 procent) ^[1]. Efter tio år är det borta helt - både kvinnor och män ligger på 75 procent ^[1].

Det är en av de mest slående siffrorna i statistiken. Bland utrikes födda totalt är kvinnors sysselsättning drygt fem procentenheter lägre än männens (67 mot 73 procent) ^[1], men den skillnaden drivs av den kortare vistelsetiden hos den totala gruppen. När man tittar på dem som varit i landet länge finns skillnaden inte längre.

Detta är ett tvärsnitt, inte en följd av samma personer över tid. Gruppen med 10+ års vistelsetid består av andra kohorter än nyanlända - bland annat en större andel personer födda i Norden och EU som historiskt haft snabbare etablering ^[4]. Att könsgapet är noll efter tio år beror alltså delvis på att sammansättningen är annorlunda, inte enbart på att individerna hunnit anpassa sig. Det ändrar inte huvudpoängen: bland dem som redan varit här länge är sysselsättningen för kvinnor och män lika hög.

Även födelseregionens betydelse krymper med åren i Sverige. Bland utrikes födda med minst tio års vistelsetid är sysselsättningen 78 procent för dem från övriga Norden, 76 procent från EU utanför Norden och 74 procent från länder utanför EU (inklusive Afrika, Asien och övriga världen) ^[1]. Skillnaden mellan högsta och lägsta grupp är alltså bara fyra procentenheter ^[1].

För hela gruppen utrikes födda - alla vistelsetider inräknade - är gapet mot inrikes födda störst för personer födda i Afrika. SCB:s Sysselsättningsprognos 2024 anger 20 procentenheter för den gruppen, i huvudsak för att de har lägre genomsnittlig vistelsetid än inrikes födda ^[4]. Efter tio år är gapet mellan utomeuropeiska och nordiska födda i Sverige alltså inte längre den avgörande frågan - vistelsetiden och åldersstrukturen är det.

För exakt tjugo års vistelsetid finns färsk statistik i SCB:s inkomstregister, men den mäter något annat: hur hushållens disponibla inkomst fördelas mellan olika källor. Här syns tydligt att gruppen är på väg mot pensionsåldern. Löneinkomsten står för 56 procent av inkomsten bland utrikes födda med minst 20 år i Sverige, mot 67 procent för utrikes födda totalt ^[3]. Pensionens andel har samtidigt växt till 21 procent, mot 12 procent för hela gruppen ^[3]. Det handlar om samma åldersfördelning som förklarar varför den äldre 20+ års förvärvsfrekvensen (66 procent 2022, för åldern 16-74) ligger lägre än 10+ års siffran (75 procent 2024, för åldern 20-65) - det äldre måttet räknar in många över pensionsåldern ^[4].

Med andra ord: den som verkligen vill veta hur ofta 45-åringar som kom hit 2003 arbetar, får det bästa svaret ur 10+ års gruppen i BAS ^[1]. Den som vill veta hur inkomsterna faktiskt ser ut för dem som varit här längst, får den ur inkomstregistret.

Av de omkring 258 000 utrikes födda med minst tio års vistelsetid som inte förvärvsarbetar (åldern 20-65 år, 2024) hade en knapp fjärdedel sjuk- eller aktivitetsersättning som huvudsaklig inkomstkälla - det som tidigare hette förtidspension ^[2]. Ungefär lika stor grupp saknade helt känd ersättning från välfärdssystemet ^[2]. En femtedel var arbetslösa med a-kassa eller aktivitetsstöd, drygt en av tio ingick i kategorin ekonomiskt stöd (som främst består av försörjningsstöd men även omfattar introduktionsersättning och etableringsersättning) och lika många studerade ^[2].

Mönstret skiljer sig mot inrikes födda utan arbete. Där dominerar sjuk- och aktivitetsersättning (31 procent) och studier (27 procent), och andelen "saknar ersättning" är mycket lägre - 11 procent mot 24 procent för utrikes födda med lång vistelsetid ^[2]. Ekonomiskt stöd är också dubbelt så vanligt: 11 procent bland utrikes 10+ mot 5 procent bland inrikes ^[2]. Att var tionde inrikes född 20-65 år som står utanför arbete har ålderspension som huvudkälla kan förvåna - siffran återspeglar bland annat efterlevandepension och tidiga uttag av tjänstepension ^[2].

Kategorin "saknar ersättning" är svår att tolka rakt av. Den omfattar personer med kapitalinkomster, hemmavarande vuxna som försörjs av partner, personer med informell försörjning och personer som periodvis vistats utomlands utan att avregistreras.

SCB har ytterligare en tabell som HAR gränsen "20 år eller mer" och som är uppdaterad till 2024, men som mäter något annat: hur hushållens disponibla inkomst fördelas mellan olika källor (alla åldrar räknas, inte bara arbetsför ålder) ^[3]. Löneinkomsten är den överlägset viktigaste källan för utrikes födda med minst tjugo år i landet - 56 procent ^[3]. Pensionerna kommer på andra plats med 21 procent, långt före bostadsstöd (2,7 procent), sjuk- och aktivitetsersättning (2,0 procent) och ekonomiskt bistånd (0,6 procent) ^[3]. Att pensionens andel är så pass hög speglar att hela hushållet räknas - även äldre partners och samboende - och att en betydande del av gruppen närmar sig eller har passerat pensionsåldern.

Skillnaderna mellan födelseregioner är påtagliga. För nordiskt födda med minst tjugo år i Sverige har pensionerna redan gått om lönen som största inkomstkälla (42 mot 39 procent) - gruppen är helt enkelt äldre ^[3]. För afrikanskt och asiatiskt födda står lönen fortfarande för runt två tredjedelar av hushållens inkomst, och pensionens andel är under tio procent. Ekonomiskt bistånd är genomgående en liten post även för dessa grupper efter tjugo år: 1,6 procent för afrikanskt födda, 1,0 procent för asiatiskt födda, 0,4 procent för dem från EU-länder ^[3]. Statistiken bryts inte ner på kön för 20+-gruppen, så en direkt könsjämförelse går bara att göra för 10+-gruppen i BAS - där kvinnor och män alltså landar på samma sysselsättningsgrad ^[1][3].

Tre saker är värda att flagga innan man drar slutsatser. För det första: BAS-statistikens gräns vid 10+ år döljer att det inom den gruppen finns både personer som varit här i tolv år och personer som varit här i fyrtio, med olika åldersfördelning och sannolikt olika sysselsättningsmönster ^[1]. Den som just kommit över tioårsstrecket är typiskt mitt i arbetslivet; den som varit här i trettio år närmar sig pensionsåldern och drar ned den genomsnittliga sysselsättningsgraden ^[1].

För det andra: sysselsättning är inte samma sak som heltidsarbete. En person kan räknas som förvärvsarbetande på en låg deltidsinkomst. Storleken på lönen syns inte i sysselsättningsgraden - men den syns i inkomstregistret, där löneandelen och pensionsandelen ovan säger något om hur mycket faktisk arbetsinkomst gruppen har efter tjugo år.

För det tredje: SCB:s olika register räknar delvis olika. BAS-tabellen över arbetsmarknadsstatus (tabell 02) och den om huvudsaklig inkomstkälla (tabell 04) ger något olika antal personer utan förvärvsarbete i samma grupp - en skillnad på cirka 5 000 personer inom gruppen 10+ år - beroende på hur "sysselsatt" definieras i respektive tabell ^[1][2]. Ordningen på inkomstkällorna är stabil, men procentsatserna bör läsas som ungefärliga.