Biståndet nere på 0,79 % - lägsta på 20 år, och Sida-anslaget skärs med 20 procent

Sveriges bistånd mäts sedan decennier som andel av bruttonationalinkomsten - samma mått som FN använder för sitt 0,7-procentsmål och som avgör vilka länder som räknas som världens mest generösa givare ^[1].

År 2024 landade Sverige på 0,79 procent av bruttonationalinkomsten, motsvarande 52,9 miljarder kronor i utbetalat bistånd ^[1][5]. Det är den lägsta andelen sedan 2004 och en tydlig nedgång från toppen på 1,40 procent 2015 ^[1].

Men jämförelsen mellan de två åren är inte helt rättvis. Toppen 2015 sammanföll med den stora flyktingströmmen, och Sverige fick då enligt OECD:s regler räkna nästan 8,9 miljarder kronor av mottagningskostnaderna för asylsökande i Sverige som bistånd - drygt 22 procent av hela biståndsramen ^[6]. För 2026 är motsvarande avdrag nere på 2,86 miljarder kronor, ungefär 5 procent av budgeten ^[2].

Räknat på det bistånd som faktiskt går ut i världen är alltså fallet mindre dramatiskt än rubriksiffran antyder - men det har fallit. Efter drygt ett decennium som världens generösaste givare per invånare ligger Sverige nu på tredje plats sett till andel av BNI, och tionde plats sett till volym ^[5].

Det som gör det svenska tappet så synligt är att grannländerna inte har följt med ned.

Norge, som liksom Sverige länge haft en enprocentsprincip inbyggd i biståndspolitiken, låg 2024 kvar på 1,02 procent av BNI - i praktiken samma nivå som året innan ^[1]. Danmark har stabilt legat runt 0,72 procent i över tio år ^[1]. Och Tyskland, som vid millennieskiftet gav 0,27 procent av bruttonationalinkomsten i bistånd, har mer än fördubblat sin andel till 0,68 procent 2024 ^[1]. Den tyska uppgången tog fart efter 2015 års flyktingkris ^[1].

Skillnaden är också politisk. Norges enprocentsmål har haft brett stöd i Stortinget genom flera olika regeringar. I Sverige har målet däremot brutits upp: regeringen och Sverigedemokraterna övergav formellt enprocentsmålet i budgeten för 2023 och ersatte det med en biståndsram angiven i kronor i stället för som andel av ekonomin ^[3].

Om svensk ekonomi växer under kommande år kommer den fasta krontalsramen automatiskt motsvara en allt mindre andel av BNI. Enligt Concord Sverige, som samlar landets större biståndsorganisationer, hamnar Sverige då under FN:s 0,7-procentsmål någon gång kring 2028 ^[7].

Bakom rubrikerna finns en förskjutning som ändrar hur nedskärningen ska förstås. Ukraina är sedan Rysslands fullskaliga invasion Sveriges enskilt största mottagarland av bistånd - och stödet har mer än fördubblats på två år: från 2,1 miljarder kronor 2022 till 4,7 miljarder 2024 ^[2].

I budgetpropositionen för 2026 aviserar regeringen ett stöd på minst 10 miljarder kronor per år 2026 och 2027, och minst 10,5 miljarder 2028 ^[2]. Det motsvarar knappt en femtedel av hela den krympta biståndsramen på 53 miljarder ^[2][8]. Regeringen skriver själv i propositionen att biståndsstrategin för Ukraina är "den enskilt största landstrategin någonsin" ^[2].

Enligt Concord Sverige, som samlar landets större biståndsorganisationer, kan 2026 bli det år då Sveriges bistånd till Ukraina blir större än biståndet till hela Afrika ^[8].

Ökningen till Ukraina finansieras genom omfördelningar inom biståndsbudgeten. Concords genomgång visar att neddragningarna hittills nästan uteslutande tagits från Sidas verksamhet i Afrika, Asien, Latinamerika och Mellanöstern - både i geografiska strategier och, i något mindre grad, i tematiska strategier ^[8]. När rubriksiffran säger "20 procent mindre till Sida" är det alltså i praktiken inte en jämn nedskärning över hela myndighetens portfölj - det är en omprioritering där stödet till Ukraina växer på bekostnad av det traditionella utvecklingssamarbetet med de fattigaste regionerna ^[4][8].

Från 2026 gäller en ny biståndsram: 53 miljarder kronor per år, jämfört med 56 miljarder 2023-2025 ^[3]. Tre miljarder mindre om året kan låta som en marginell justering av en stor budget, men slaget faller ojämnt.

Anslaget till Sida - myndigheten som förvaltar merparten av det bilaterala biståndet - skärs med runt 20 procent för 2026 jämfört med föregående år ^[4]. Regeringen har samtidigt prioriterat vissa områden: stödet till Ukraina, klimatinsatser, hälsa och demokrati skyddas, medan andra strategier läggs ned eller trappas ned ^[2].

Biståndsminister Benjamin Dousa (M) har varit uttalat tydlig med att den nya inriktningen är permanent. "Vi kommer inte återgå till enprocentsmålet", sa han i en intervju tidigare i år ^[4]. Regeringen betonar i stället FN:s lägre mål på 0,7 procent av BNI, som Sverige fortfarande ligger över ^[2].

Sverige är, även efter nedskärningen, ett av de mest generösa länderna i världen räknat per invånare, och ger fortfarande mer än de flesta EU-länder ^[1][5]. Men det svenska "biståndsundantaget" som gjort landet till en referenspunkt i internationell utvecklingspolitik är för första gången på ett halvt sekel något annat än ett tillväxtprojekt.