Behörigheten uppåt, sjukfrånvaron låg - men allt fler grundskolelärare arbetar utanför skolan

Andelen lärare i grundskolan med lärarlegitimation och behörighet i minst ett ämne var 73,3 procent läsåret 2025/26, mätt i heltidstjänster ^[1]. Det är den högsta siffran på ett decennium - men uppgången är blygsam. Läsåret 2015/16 låg andelen på 72,7 procent, sjönk till 70,1 procent 2019/20 och har sedan klättrat tillbaka ^[2][3]. Netto: plus 0,6 procentenheter på tio år ^[1][2].

Måttet är samtidigt trubbigt. En lärare räknas som behörig så snart legitimationen täcker minst ett av de ämnen läraren undervisar i. En mellanstadielärare som undervisar i svenska, engelska, NO och SO räknas alltså som behörig även om legitimationen bara gäller ett av ämnena - och andelen faktiska lektioner som ges av behörig lärare är därför lägre än 73 procent ^[1].

Skolverket förklarar den senaste tidens uppgång med att fler lärare avlägger den kompletterande pedagogiska utbildning (KPU) som ger legitimation, kombinerat med att antalet elever per lärare ligger stilla runt 11,9 ^[1][6].

Det finns också en delförklaring i statistiken själv: 2014/15 var siffran cirka 63 procent, men den mättes då med en delvis annan metodik ^[3]. Massutfärdande av legitimationer under åren efter 2011 års reform gjorde att andelen hoppade upp till dagens nivå, snarare än att skolan över en natt fick tio procentenheter fler behöriga lärare ^[3].

Kommunala grundskolor har genomgående högre andel behöriga lärare än fristående. Läsåret 2024/25 var siffran 73,4 procent i kommunala skolor och 67,0 procent i fristående - ett gap på 6,4 procentenheter ^[2]. Skolverkets pressbild för 2025/26 pekar mot cirka 74 respektive 68 procent ^[7].

Gapet har krympt kraftigt sedan 2015/16, då kommunala skolor låg på 74,1 procent och fristående på 62,5 procent - en skillnad på 11,6 procentenheter ^[3]. Med 6,4 procentenheters gap 2024/25 har fristående huvudmän tagit igen drygt fyrtio procent av avståndet, medan kommunala i stort sett stått stilla ^[2][3].

Skillnaden speglar delvis olika förutsättningar: många fristående skolor är nyare, mindre och koncentrerade till storstäderna, där konkurrensen om utbildade lärare är hårdare. Waldorfskolor och internationella skolor är undantagna från legitimationskravet och ingår därför inte i beräkningen ^[1].

Skillnaderna mellan kommuner är dramatiska. I de kommunala grundskolorna i Vadstena hade 93,9 procent av lärarna legitimation och behörighet i minst ett ämne läsåret 2025/26 ^[8]. I Gällivare var samma siffra 44,5 procent - en skillnad på nästan 50 procentenheter ^[8].

Medianen bland landets 290 kommuner var 72,2 procent ^[8]. Halva landet ligger inom spannet 66,0-76,7 procent ^[8]. I toppen dominerar mindre kommuner i Mellansverige och på Öland, i botten finns i första hand glesbygdskommuner i norra Sverige och några industriorter i Bergslagen och Norrland - där rekryteringsläget är kroniskt tufft.

Rankingens ytterlägen ska läsas med försiktighet. De minsta kommunerna har bara ett fåtal lärartjänster i mätningen, och några enskilda anställningar kan flytta procenten flera enheter. Skolverkets siffror avser kommunala huvudmän per kommun; fristående skolor redovisas separat på skolenhetsnivå och ingår inte i kommunrankningen ^[8].

Bakom de stabila behörighetskurvorna finns ett dokumenterat läckage: allt fler personer med lärarlegitimation som senast var anställda i grundskolan arbetar i dag med något annat. 2024 fanns 7 995 sådana personer i annat yrke och ytterligare 3 111 var inte sysselsatta alls - tillsammans 11 106 personer ^[5]. Tio år tidigare, 2014, var motsvarande siffror 3 448 respektive 1 353, tillsammans 4 801 ^[5]. Antalet har alltså mer än fördubblats ^[5].

Räknat som andel av alla legitimerade grundskolelärare (inklusive de som är kvar i yrket) motsvarar det 11,3 procent 2024, jämfört med 7,4 procent 2014 ^[5]. Skalar man bort de ej sysselsatta - där gruppen 60-64 år är stor - går andelen som arbetar i annat yrke från 5,4 till 8,4 procent på tio år ^[5].

Statistiken är ett stockmått, inte ett flödesmått: den räknar personer, inte avgångar per år. Antalet lärare som är kvar i yrket har vuxit från 60 100 (2014) till 86 800 (2024), både genom nyexaminerade och genom att lärare från andra skolformer eller från utlandet tagit ut svensk legitimation ^[5]. Hade utflödet vuxit i samma takt som kadern hade gruppen utanför skolan varit runt 5 000 personer 2024 i stället för 7 995 - ökningen är alltså verklig, men mindre dramatisk i procent än i absoluta tal ^[5].

En andra begränsning i måttet: SCB räknar bara den skolform där personen SENAST var anställd. En lärare som gick från grundskola till gymnasiet och sedan lämnade skolan helt hamnar i gymnasiets kolumn, inte grundskolans. Det verkliga flödet ut ur just grundskolan är därmed troligen underskattat. Skolverket och SCB publicerar ingen renodlad avgångsstatistik per år, per kommun eller per huvudman - vilket är en dokumenterad datalucka ^[5].

Grundskollärare hade 3,2 procent sjukfrånvaro i november 2024 - klart lägre än snittet för välfärdsyrkena ^[4]. För kvinnor låg siffran på 3,5 procent, för män 1,9 procent ^[4]. Måttet avser sjukfrånvaro som varar 30 dagar eller längre, som andel av samtliga anställningar bland månadsavlönade ^[4].

Jämförelsen med andra kommunala personalgrupper är slående. Undersköterskor låg på 7,0 procent, barnskötare 6,5, förskollärare 6,0. Bland lärargrupperna hade grundskollärarna något högre sjukfrånvaro än gymnasielärarna (2,6 procent) men klart lägre än lärare i fritidshem (4,8 procent) ^[4].

En del av avståndet till vård- och förskoleyrkena förklaras av könssammansättningen: män har genomgående lägre sjukfrånvaro (grundskollärare: 1,9 procent för män, 3,5 för kvinnor), och grundskollärarkåren har relativt sett fler män än exempelvis förskolan eller vården. Skillnaderna finns kvar även när man jämför kvinnor mot kvinnor, men de blir mindre än vad de oredigerade totalsiffrorna antyder ^[4].

Afa Försäkrings statistik över långa sjukfall pekar åt samma håll: lärare och skolledare i kommun och region hade 15,5 nya långa sjukfall (över 90 dagar) per 1 000 sysselsatta 2023 - klart under snittet 23,0 för alla yrken i sektorn ^[9].

Det finns viktiga luckor. Måttet ovan fångar bara sjukfrånvaro på minst 30 dagar - korta upprepade sjukfall syns inte, trots att facken pekat på att just den formen av frånvaro ökat bland lärare de senaste åren ^[4]. SKR:s personalstatistik täcker dessutom enbart kommunalt anställda; motsvarande siffra för lärare i fristående grundskolor publiceras inte i öppen statistik, och därför går det inte att jämföra huvudmännen på just detta område ^[10]. Även på kommunnivå är datan begränsad: Koladas obligatoriska sjukfrånvaromått avser hela den kommunala personalstyrkan, inte specifikt lärare ^[10].

Behörig lärare betyder i statistiken att läraren har lärarlegitimation och behörighet för rätt skolform, rätt stadium och rätt undervisningsämne enligt förordningen (2011:326) ^[1]. Skolverket räknar per heltidstjänst: den del av tjänstgöringstiden som täcks av legitimationen räknas som behörig. Modersmålslärare, waldorflärare och lärare i internationella skolor ingår inte ^[1].

Sjukfrånvaron i SKR:s statistik avser bara sjukskrivningar som varar 30 dagar eller mer, som andel av samtliga anställningar ^[4]. Det är ett trögt mått som inte fångar kortare sjukfall eller upprepad korttidsfrånvaro. Det täcker enbart kommunalt anställda ^[4].

Avhoppen mäts i SCB:s statistik som ett stockmått - hur många personer med lärarlegitimation som senast var anställda som grundskolelärare, och vad de gör i dag. Det är alltså inte antalet personer som lämnar per år, utan hela den ackumulerade pool av legitimerade lärare som gått vidare till annat ^[5]. Ingen offentlig svensk källa publicerar avhopp uppdelat per kommun eller huvudman.