Attityderna till judar bland svenska skolelever har försämrats sedan 2013 - störst klyfta mellan program och kön

Det finns ingen enda studie som mäter samma faktakunskap om Förintelsen år efter år. Forum för levande historias serie består av fyra elevundersökningar (2003, 2009, 2013 och läsåret 2024/2025), där SCB har samlat in svaren, plus två separata vuxenstudier: 'Uppfattningar om Förintelsen' (publicerad 2019, baserad på Novus 2018) och 'En neutral historia?' (Kantar Sifo, 2020) ^[2]. Elevundersökningarna handlar främst om attityder till judar och andra minoriteter - klassiska faktafrågor som 'vet du hur många judar mördades' eller 'kan du namnge ett läger' ställs inte återkommande. 2009-mätningen 'Den mångtydiga intoleransen' rör bara gymnasieelever i årskurs 1 och 3, med en delvis annan enkätkonstruktion, och kan därför inte fullt ut jämföras med de tre övriga skolstudierna - därför bygger den svenska trendberättelsen i praktiken på tre mätpunkter: 2003, 2013 och 2024/2025 ^[2].

Den enda direkta kunskapsjämförelsen i serien är frågan från 1997 som ställdes igen 2003: hur säker är du på att Förintelsen har ägt rum ^[1]. I hela 2003-urvalet var 64 procent 'helt säkra' och 13 procent svarade 'vet ej' ^[1]. När urvalet justerades så att det blev direkt jämförbart med 1997 landade andelen 'helt säkra' på 67 procent - en nedgång från 71 procent - och andelen 'vet ej' ökade från 8 till 12 procent ^[1]. Rapportförfattarna tolkade det inte som växande förnekelse utan som att andelen som svarade tvärsäkert 'inte alls' halverades samtidigt: osäkerheten steg, men den grava misstron minskade. Frågan togs sedan bort ur enkäten och har inte ställts sedan dess.

Läsåret 2024/2025 svarade 8 127 elever på enkäten - 1 149 i årskurs 9 och 6 978 i gymnasiets årskurs 1-3 ^[2]. Attitydmåttet för judar (skala 1-5, där 5 är mest negativt) landade på 1,98, upp från 1,84 år 2013 ^[2]. Skillnaden är statistiskt säkerställd på nivån p<0,01 ^[2]. Andelen elever som inte gav uttryck för en enda negativ attityd i sex påståenden om judar minskade från 69 till 62 procent ^[2].

De enskilda påståendena visar samma bild: 'De flesta judar är säkert hyggligt folk' instämde 78 procent av eleverna 2013 - den siffran har nu fallit till 68 procent ^[3]. Andelen som tycker att 'judar inte går att lita på' har ökat från 6 till 10 procent ^[3]. Störst är förskjutningen på det konspiratoriska påståendet 'judarna har för stort inflytande i världen idag' - från 15 procent 2013 till 24 procent i den senaste mätningen ^[3]. Andelen elever som tycker att 'det talas för mycket om nazismen och utrotningen av judar' var oförändrad på 24 procent - samma nivå som 2013, ned från 34 procent 2003 ^[3].

En viktig nyansering är att förbättringen mellan 2003 och 2013 delvis raderats, men flera av nivåerna 2024/2025 ligger fortfarande under 2003 års - 'det finns för många judar i Sverige' instämmer 9 procent i dag jämfört med 12 procent 2003 ^[3]. Det handlar alltså inte om ett fritt fall tillbaka till nittiotalet, utan om att en positiv trend har brutits och delvis vänt.

Den enskilt största skiljelinjen mellan eleverna går inte mellan mätningarna - den går inom klassrummen. På gymnasiets högskoleförberedande program ligger attitydmåttet för judar på 1,75, jämfört med 2,38 på yrkesprogrammen ^[4]. Andelen elever i den mest negativa kategorin är 4,5 procent på högskoleförberedande och 12,1 procent på yrkesprogrammen - nästan en tredubbling ^[4]. Skillnaden syns redan i årskurs 9: elever som planerar högskoleförberedande program har ett medelvärde på 1,95, mot 2,39 för dem som siktar på yrkesprogram ^[4]. Klyftan uppstår alltså före gymnasiet, inte under det.

Könsskillnaden är lika stark. Flickor har ett medelvärde på 1,70 mot pojkarnas 2,24, och andelen i den mest negativa kategorin är 2,7 procent bland flickorna men 10,7 procent bland pojkarna ^[4]. Åldern har däremot en klart svagare effekt: elever i gymnasiets sista år (medelvärde 1,86) är något mer positiva än elever i årskurs 9 (2,13), men glidningen är gradvis ^[4].

Program och kön är inte hela bilden. Elever i skolor med mycket goda socioekonomiska förutsättningar har ett medelvärde på 1,79, mot 2,32 för elever i skolor i områden med stora socioekonomiska utmaningar ^[4]. Också elevernas vårdnadshavares utbildningsnivå gör skillnad: barn till högutbildade landar på 1,82, mot 2,41 för barn till lågutbildade ^[4]. Rapporten pekar dessutom på nya samband som inte fanns i tidigare mätningar: elever med konspiratorisk läggning eller stort förtroende för information från Tiktok, Instagram, Youtube och Snapchat har mer negativa attityder till judar än andra - och just för judar är det sambandet starkast av alla grupper i studien ^[2].

Vuxenstudien från 2018 (publicerad 2019) genomfördes av Novus med 1 027 personer i åldrarna 18-79 år och en yngre panel om 207 personer 14-18 år ^[5]. Här är säkerheten hög: mer än 97 procent av de vuxna säger sig vara säkra på att Förintelsen ägde rum, och bara 0,7-1 procent svarar att de inte alls är säkra ^[5]. Nästan lika många (95 procent bland vuxna, 92 procent bland de yngsta) tycker att kunskap om Förintelsen är viktig för att hindra att något liknande händer igen ^[5].

Men så snart frågorna handlar om faktakunskap uppstår tydliga klyftor. När respondenterna fick se ett foto på huvudingången till Auschwitz kände 82 procent av de vuxna igen platsen - bland 14-18-åringarna sjönk siffran till 70 procent ^[6]. Klyftan efter utbildning är slående: 27 procent av vuxna med bara grundskola svarade att de inte visste vad bilden föreställde, mot bara 10 procent av dem med högskoleutbildning ^[6]. På bilden av Anne Frank var 91 procent av de vuxna säkra på svaret, med en kraftig könsskillnad (kvinnor 95 procent, män 87 procent) ^[6]. På bilden av Förintelsens minnesplats i Berlin - ett svårare motiv - klarade bara 54 procent av de vuxna att svara rätt, och 44 procent visste inte ^[6].

Sammantaget visar mönstret att vuxna svenskar delar en gemensam grundläggande övertygelse om att Förintelsen skedde, men att den detaljerade historiska referensramen är betydligt tunnare hos yngre och hos personer med lägre utbildning. Det syns också i vem som fått höra en överlevande berätta: 69 procent av alla vuxna, men andelen är lägre bland de yngsta ^[5].

Rapporten 'En neutral historia?' från 2020 bygger på 3 101 webbintervjuer i Kantar Sifos Sverigepanel i mars 2020 ^[7]. Respondenterna fick välja mellan två beskrivningar av den svenska utrikespolitiken under kriget: den småstatsrealistiska ('Sverige var ett litet land med en svag försvarsmakt') och den kritiska ('Sverige bedrev en opportunistisk politik'). Sammantaget föredrog 63 procent den försvarande beskrivningen, 21 procent den kritiska och 17 procent svarade tveksam eller vet ej ^[8].

Åldersskillnaderna är dramatiska. I gruppen 18-29 år tyckte 28 procent att politiken var opportunistisk - i gruppen 65-84 år var samma siffra bara 12 procent ^[8]. Delas materialet i två åldersgrupper landar 71 procent av 54-84-åringarna i den försvarande berättelsen, mot 57 procent av 18-53-åringarna ^[9]. Utbildningens roll är mer skiftande. Bland äldre svenskar ökar stödet för den försvarande berättelsen tydligt med högre utbildning, medan effekten är mycket svagare bland yngre; den mest genomgående utbildningseffekten är att lågutbildade oftare svarar 'vet ej' ^[9].

Rapportens författare Oscar Österberg pekar ut åldern som studiens huvudresultat. Förklaringen ligger sannolikt i att yngre svenskar har fostrats med en historieundervisning som från 1990-talet och framåt har tagit intryck av en mer kritisk forskning om Sveriges agerande - transiteringstrafiken, järnmalmsexporten och flyktingpolitiken - medan äldre generationer präglades av efterkrigstidens berättelse om ett litet neutralt land som klarade sig undan kriget ^[9].

Serien har flera egenheter som är viktiga att hålla i minnet. Elevundersökningarna mäter inte om eleverna vet något om Förintelsen som historisk händelse - de mäter attityder till judar och andra minoriteter. En ökning på det konspiratoriska påståendet om judiskt inflytande handlar alltså inte om att eleverna glömt Auschwitz, utan om att en klassisk antisemitisk föreställning har fått mer utrymme. Rapportförfattarna själva noterar att ökningen av negativa attityder till judar mellan 2013 och 2024/2025 varit förhållandevis begränsad givet hur mycket antisemitism har diskuterats efter Hamas terrorattack den 7 oktober 2023 och Israels efterföljande krig i Gaza - en förklaring kan vara att enkäten inte innehåller några Israel-relaterade påståenden ^[2].

En ren kunskapsbarometer med identiska faktafrågor 1997-2026 saknas i Sverige ^[2]. Frågan om säkerhet kring Förintelsen ställdes bara 1997 och 2003, bildidentifieringen bara 2018, och 'En neutral historia?' är en engångsmätning från 2020 ^[1][5][7]. Kunskapsutvecklingen över tid går därför bara att följa fragmentariskt - och den engångsmätning som finns för Sveriges roll under kriget säger något om vilken berättelse svenskarna omfamnar, inte hur mycket de vet om enskilda händelser som transiteringstrafiken eller judiska flyktingars öde.

Slutligen är det värt att notera att den globala kontexten skiftar snabbt. I januari 2025 publicerade Claims Conference en åttalandsstudie om Förintelsekunskap - USA, Storbritannien, Frankrike, Tyskland, Österrike, Polen, Ungern och Rumänien - där Sverige inte ingick, men där andelen 18-29-åringar i Frankrike som inte ens hört ordet 'Holocaust' var 46 procent ^[10]. Forum för levande historia lanserade den 28 maj 2026 filmserien 'Berätta för framtiden' för högstadiet och gymnasiet - ett treårigt uppdrag från regeringen som ett svar på det de själva beskriver som avstannad positiv utveckling ^[11].