13 kvinnor per år dödas av partner i Sverige - lika många per invånare som Spanien

Statistiken över dödligt partnervåld är mer knapphändig än man kan tro. BRÅ började särredovisa antalet kvinnor som dödats av en nuvarande eller före detta partner först 2017 ^[1]. Sedan dess har siffran varierat mellan 10 och 22 fall per år, med ett årsgenomsnitt på 13 ^[1]. Toppen kom 2018 med 22 fall, sedan har nivån legat mellan 10 och 16 varje år ^[1].

För åren före 2017 finns inga publicerade årsvisa uppgifter ^[1]. I sin fördjupningsrapport Dödligt våld i Sverige sedan 1990 skriver BRÅ att antalet fall av dödligt våld i en parrelation - kvinnor och män sammantaget - låg på i snitt 20 fall per år under hela 1990-talet och större delen av 2000-talet, för att sedan minska till i snitt 16 fall per år efter 2010 ^[2]. Kvinnor har varit den stora majoriteten av offren också historiskt: bland de fall BRÅ har redovisat könsuppdelat (2017-2025) står kvinnliga offer för 86 procent av alla parrelationsdödsfall ^[1]. Nedgången till dagens nivå bromsade in efter 2010 och har sedan dess varit mer eller mindre stabil ^[2].

Det stora fönstret från 2000 fram till 2016 finns alltså bara i form av periodmedelvärden - inte som exakta siffror år för år ^[1][2]. Frågan om hur många kvinnor som dödades av en partner i just till exempel år 2005 går inte att svara på med officiell publicerad statistik ^[1].

Ställs partnervåldet mot allt dödligt våld mot kvinnor framträder en bild som skiljer sig kraftigt från männens. För kvinnliga offer utgjorde parrelationen mellan 30 och 67 procent av alla fall under åren 2017-2025, med ett snitt på 50 procent ^[1]. För manliga offer är andelen bara 0-5 procent ^[1]. Dödligt våld mot män handlar oftast om konflikter mellan bekanta eller om gäng- och kriminalitetsrelaterat våld; dödligt våld mot kvinnor sker i stor utsträckning i det egna hemmet, av någon som kvinnan levt tillsammans med.

I BRÅ:s fördjupningsrapport, som bygger på detaljgranskning av perioden 2018-2021, är andelen ännu högre: närmare sex av tio kvinnliga offer dödades av en nuvarande eller tidigare partner ^[2]. Skillnaden mot årsstatistikens 50 procent förklaras av att fördjupningsrapporten går igenom fallen manuellt och fångar upp partnerrelationer som inte alltid syns i den kortare årsredovisningen ^[2].

Det totala antalet kvinnliga dödsoffer för allt slags dödligt våld har legat kring 25 per år under lång tid - som mest 33 (2018 och 2023), som lägst 21 (2012) - och rör sig mycket lite från år till år ^[3]. Räknat per 100 000 kvinnor har nivån hållit sig runt 0,4-0,6 sedan 2011 ^[4]. Sett över hela perioden har det inte skett någon tydlig upp- eller nedgång, vare sig i antalet kvinnliga offer eller i andelen som dödats av en partner.

Utöver parrelationen är familj den andra betydande kategorin: 2024 dödades 7 kvinnor av en släkting utanför parrelationen (30 procent av alla kvinnliga offer), 2025 var motsvarande siffra 2 fall ^[1]. BRÅ:s fördjupningsstudie visar att svartsjuka (4 av 10 fall) och separation är de vanligaste motiven bakom dödligt partnervåld mot kvinnor ^[2].

I absoluta tal är skillnaderna stora: 2024 registrerade Spanien 49 kvinnor dödade av en partner eller före detta partner ^[5], Frankrike 107 ^[6] och Sverige 11 ^[1]. Men Spanien har fyra gånger fler invånare än Sverige och Frankrike sex gånger fler ^[5][6][7]. Räknat per miljon kvinnor krymper skillnaden dramatiskt: 2024 låg Sverige på 2,1 dödade per miljon kvinnor, Spanien på 2,0 och Frankrike på 3,1 ^[1][5][6][7].

Under femårsperioden 2020-2024 följer bilden samma mönster: Sverige och Spanien ligger nästan identiskt (i snitt omkring 2 dödade per miljon kvinnor), medan Frankrike genomgående låg högre - i femårsgenomsnittet runt 40 procent fler än Sverige och runt 50 procent fler än Spanien, men med stora variationer från år till år ^[1][5][6][7]. Spaniens siffror har trendat nedåt sedan 2000-talets början - från runt 70 dödade per år 2003-2008 till omkring 50 per år efter 2016 ^[5]. För 2025 hade Spanien fram till mitten av januari 2026 registrerat 46 kvinnor - preliminärt, men i praktiken slutgiltigt eftersom inga fall längre är under utredning ^[5]. Franska årsdata rör sig kring 100-150 med toppar 2007 (166) och 2019 (146), sedan viss minskning ^[6].

En teknisk not: per-capita-talen är beräknade med SCB:s och nationalstatistikbyråernas befolkningsdata för det aktuella året eller det senast tillgängliga (INSEE för Frankrike, INE för Spanien). Bidragen till nämnaren är stabila och den relativa ordningen mellan länderna påverkas inte.

En tumregel för all internationell statistik över dödligt våld: definitionerna följer inte samma linjer. Det gäller i högsta grad här. Spaniens siffra - "víctimas mortales por violencia de género" - är den snävast avgränsade av de tre. Den kommer från den lag som infördes 2004, och räknar bara kvinnor dödade av en nuvarande eller tidigare manlig partner i en heterosexuell relation ^[8]. Dödsfall inom familjen som helhet, eller i samkönade relationer, hamnar i en separat kategori ("violencia doméstica").

Frankrikes siffra - "morts violentes au sein du couple" - är bredare. Ministère de l'Intérieurs årliga studie räknar alla dödsfall inom parrelationer, oavsett partnernas kön, och inkluderar även vissa fall av misshandel med dödlig utgång utan uppsåt att döda ^[6]. Det förklarar sannolikt en del - men inte hela - av det högre franska talet per invånare.

BRÅ:s svenska siffra ligger definitionsmässigt närmast den spanska - båda kretsar kring att offer och förövare har eller har haft en parrelation - men med en viktig skillnad: BRÅ:s siffra räknar alla parrelationer oavsett kön, medan Spanien uttryckligen bara räknar heterosexuella par (manlig gärningsman, kvinnligt offer). Effekten på jämförelsen är i praktiken mycket liten - BRÅ noterar att alla 13 parrelationsfall både 2024 och 2025 gällde motsatt kön ^[1]. Metodiken ändrades i BRÅ:s årsrapport 2017, vilket är skälet till att statistiken inte går längre bak ^[1].

Det europeiska jämställdhetsinstitutet EIGE konstaterade 2021 att bara ett fåtal av EU:s 27 medlemsländer kunde leverera fullständig, jämförbar statistik om femicid ^[9]. EU-direktivet mot våld mot kvinnor (2024/1385), som antogs i maj 2024, definierar begrepp som "våld mot kvinnor" och "våld i hemmet" men innehåller ingen egen definition av "femicide" ^[10]. EIGE har därför i en policyrekommendation från juli 2025 föreslagit att en gemensam EU-rättslig definition antas ^[9].

Spanien var först i Europa med en heltäckande ramlag mot partnervåld. Ley Orgánica 1/2004 de Medidas de Protección Integral contra la Violencia de Género trädde i kraft i december 2004 och kombinerar straffrätt, civilrätt, socialpolitik och utbildning ^[8]. Lagen definierar "violencia de género" som våld utövat av en nuvarande eller tidigare manlig partner mot en kvinna, och inrättade särskilda domstolar - Juzgados de Violencia sobre la Mujer - med kompetens att hantera både brottmål och tillhörande civilmål som vårdnadsfrågor ^[8]. Något separat brott kallat "femicid" finns dock inte i den spanska strafflagen; dödligt partnervåld hanteras via ordinarie mordparagraf med försvårande omständigheter kopplade till könsrelationen.

I Frankrike finns inte heller "féminicide" som eget brott i Code pénal. Dödligt partnervåld beivras enligt artikel 221-4, som räknar make, sambo och PACS-partner som försvårande omständighet vid mord ^[11]. En större reformvåg kom efter Grenelle des violences conjugales 2019 - ett samråd med cirka 4 500 aktörer som resulterade i 46 åtgärder, bland annat en behandlingssatsning för förövare och utökade öppettider för stödlinjen 3919 ^[12]. Ett förslag om att införa "féminicide" som egen paragraf har diskuterats politiskt men inte antagits.

I Sverige finns grov kvinnofridskränkning i brottsbalken sedan 1998 (BrB 4 kap. 4 a §), och straffet skärptes den 1 januari 2022 till ett minimum på 1 år och ett maximum på 6 års fängelse ^[13]. Dödligt våld mot en närstående partner räknas som en försvårande omständighet vid mord (BrB 3 kap. 1 §) ^[13]. Någon egen femicidparagraf har inte införts, och regeringen har inte tillsatt någon utredning i frågan. I mars 2024 samlade justitieminister Gunnar Strömmer (M) och jämställdhetsminister Paulina Brandberg (L) ansvariga myndigheter med budskapet att mäns våld mot kvinnor ska bekämpas med "samma kraft som gängkriminaliteten" ^[14].

Att Spanien har en bred ramlag men bara marginellt lägre nivå per invånare än Sverige säger inte att lagen är verkningslös - Spanien har haft en tydlig långsiktig minskning sedan 2003 - men det visar att kopplingen mellan lagstiftning och antal dödsfall inte är rätlinjig ^[5]. Nivåerna i alla tre länderna påverkas av vapentillgång, socialt skyddsnät, hur brotten definieras och räknas, samt av att antalet fall är litet och rör sig upp och ner mellan åren.