VerifieradOmgranskning runda 3. Artikelns två avvikelser från runda 2 har korrigerats korrekt: (1) Malta presenteras nu som det kronologiskt första EU-landet att lagstifta om femicid (28 juni 2022), med Cypern tätt efter samma sommar (7 juli 2022) - detta stämmer med Maltas officiella lagstiftningsdatabas. (2) Cyperns parlamentsomröstning anges nu som '38 röster mot 4', vilket bekräftas av Cyperns officiella nyhetsbyrå CNA. Inga kvarstående sakliga avvikelser. En recency-notering om Eurostats 2024-data kvarstår (minor). Alla övriga claims kopieras oförändrade från runda 2.
11 kvinnor dödades av en partner i Sverige 2025 - en av Västeuropas lägsta nivåer
Elva kvinnor dödades av en nuvarande eller före detta partner i Sverige under 2025 - lika många som året innan och nära det årliga snittet på 13 kvinnor som BRÅ mätt sedan 2017. Sett per invånare ligger Sverige lägre än Tyskland, Frankrike, Spanien och Finland i den europeiska partnerdödsstatistiken. Ändå saknar Sverige - till skillnad från Italien, Cypern, Kroatien och Malta - femicid som egen brottsrubricering, ett förslag som Moderaterna presenterade så sent som denna vecka.
Antalet har minskat sedan 1990-talet - men nedgången har avstannat
Under 1990-talet och större delen av 2000-talet dödades i genomsnitt cirka 20 personer per år i Sverige av en partner - kvinnor och män sammantaget [1][2]. Efter 2010 sjönk snittet till omkring 16 personer per år [2]. Merparten av offren är kvinnor: åtta av tio [1].
BRÅ har årlig könsuppdelad statistik först från 2017 [2]. Sedan dess har antalet kvinnor som dödats av en partner varierat mellan 10 och 22 per år, med ett årsgenomsnitt på 13 [2]. Toppåret är 2018 med 22 kvinnor dödade av en partner [2]. De fyra senaste åren har antalet legat på 10-11 per år: 10 år 2022, 10 år 2023, 11 år 2024 och 11 år 2025 [2][3]. Under perioden 2018-2021 dödades sammanlagt 60 kvinnor av en partner - i genomsnitt 15 om året [1].
Laddar diagram...
BRÅ beskriver läget så här [1]: "Dödligt våld inom familjen har minskat över tid men vad det gäller partnervåldet tycks nedgången ha avstannat efter 2010. Trots det har 10-15 kvinnor per år dödats av någon de har eller har haft en relation med under perioden efter 2010" [1]. Myndigheten kopplar stagnationen till att förändringen förutsätter "att seglivade normer och stereotyper kring maskulinitet luckras upp" [1].
Att siffrorna är så pass stabila skiljer partnerdödligt våld från det totala dödliga våldet i Sverige, som steg kraftigt från 2013 och framåt drivet av dödsskjutningar i kriminell miljö [4]. Där partnervåldet mot kvinnor har varit förhållandevis oförändrat är det just skjutvapenvåldet mot män som förklarar de senaste tio årens uppgång i mordstatistiken.
Nära hälften av alla mördade kvinnor dödas av en partner
Sett över hela mordstatistiken utgör partnerdödligt våld en liten men konstant andel. Under 2025 stod alla 13 fallen i parrelation (kvinnor och män sammantaget) för 15 procent av landets 84 konstaterade fall av dödligt våld [3]. År 2024 var motsvarande andel 14 procent [2].
Mätt mot bara de mördade kvinnorna är siffran betydligt högre. Av de 25 kvinnor som föll offer för dödligt våld i Sverige 2025 dödades 11 av en partner eller före detta partner - 44 procent [3]. Året innan var andelen 48 procent [2]. Under BRÅ:s fördjupningsperiod 2018-2021 dödades sex av tio kvinnor av en partner [1]. Partnervåld är alltså den enskilt vanligaste omständigheten bakom att en kvinna mördas i Sverige.
Laddar diagram...
Mönstret är starkt könat. Åtta av tio offer för dödligt partnervåld under 2018-2021 var kvinnor; tolv av offren under samma period var män som dödats av en kvinnlig partner [1]. Under 2022 och 2023 avled inte en enda man i dödligt partnervåld enligt statistiken över konstaterade fall - 2024 och 2025 rörde det sig om två män per år, samtliga med en kvinnlig gärningsperson [3].
Sverige ligger lågt i EU - lägst bland de största länderna
Räknat per invånare ligger Sverige lågt bland EU-länderna och lägst bland de större länderna i Västeuropa. Enligt Eurostats statistik dödades 0,19 kvinnor per 100 000 kvinnliga invånare av en intim partner i Sverige år 2023 [7]. Motsvarande siffra var 0,21 för Italien och Nederländerna, 0,23 för Spanien, 0,26 för Frankrike och 0,38 för Tyskland [7]. Finland ligger på 0,46 - mer än dubbelt så högt som Sverige [7].
Laddar diagram...
Några mindre EU-länder rapporterar lägre nivåer än Sverige - Grekland, Slovakien och Slovenien ligger under 0,15 per 100 000 - men jämförelsen bör tolkas med försiktighet, eftersom rapporteringsstandarden till Eurostat varierar mellan länder [7]. Malta och Irland redovisar noll fall år 2023, vilket tyder på antingen ett verkligt lågt utfall eller att data inte inrapporterats [7].
BRÅ har gjort samma jämförelse med data från FN:s brottsbyrå UNODC och kommit till samma slutsats: 2,9 kvinnor per miljon invånare dödades av en partner eller annan familjemedlem i Sverige år 2021, jämfört med 6 kvinnor per miljon i Europa som helhet [1]. Sverige är alltså ett märkbart undantag i låg riktning för det familjerelaterade dödliga våldet, samtidigt som landet ligger över det europeiska snittet för dödligt våld bland unga män på grund av gängvåldet [1].
Fyra EU-länder har infört femicid - Sverige har det inte
Fyra EU-länder har hittills gjort femicid till en egen brottsrubricering eller uttrycklig försvårande omständighet i strafflagen. Malta var det första av dessa länder: den 28 juni 2022 publicerades Act X of 2022, där femicid räknas som försvårande omständighet vid mord om offret är en partner eller familjemedlem, eller om motivet är kvinnohat eller heder [9]. Samma sommar röstade Cyperns parlament med 38 röster mot 4 igenom en lag med livstids fängelse för femicid som eget brott - den 7 juli 2022 [8].
Kroatien införde "teško ubojstvo ženske osobe" (grovt mord på kvinnlig person) i strafflagen i mars 2024, med minst tio års fängelse och utan preskriptionstid [10]. Italien blev det senaste EU-landet: senaten röstade igenom förslaget den 23 juli 2025, deputeradekammaren godkände det definitivt den 25 november 2025, och den nya artikeln 577-bis i strafflagen trädde i kraft den 17 december 2025 [11]. Där ger femminicidio automatiskt livstids fängelse när gärningen sker som ett uttryck för "hat, diskriminering, maktmissbruk, kontroll, ägande eller dominans över kvinnan" eller vid vägran att inleda eller fortsätta en relation [11].
Spanien och Frankrike har egna särlagstiftningar mot könsrelaterat våld men saknar en särskild femicidrubricering i sina strafflagar. Belgien antog i juli 2023 en lag som inför femicid som juridisk kategori för statistik och forskning, men inte som självständigt brott [14].
Den svenska diskussionen har länge stannat vid begreppet "mäns våld mot kvinnor". År 2022 föreslog två socialdemokratiska riksdagsledamöter i motion 2022/23:394 att kvinnohat skulle klassificeras som hatbrott med straffskärpning - men förslaget avslogs av justitieutskottet [12]. Den 16 augusti 2026 presenterade Moderaterna sitt förslag om att införa femicid som egen brottsrubricering i Sverige med automatiskt livstidsstraff, med Italien och Mexiko som förebilder [13]. Justitieminister Gunnar Strömmer motiverade det så: "Rubriceringen i sig är kanske det viktigaste. Genom rubriceringen tydliggör vi vad som ligger bakom mordet" [13]. Förslaget är ännu inte utrett.
Hur definitionerna avgör
Vad BRÅ räknar som dödligt partnervåld är avgörande för att förstå siffrorna. Kategorin omfattar dödligt våld där offer och gärningsperson har eller har haft en partnerrelation, oavsett om paret bodde tillsammans. Både makar, sambor, särbor och pojk- eller flickvänner räknas - inklusive samkönade relationer [1]. Kortvarig dejting och sporadiska sexuella kontakter ingår inte. Dödligt våld mot barn, föräldrar eller syskon räknas separat som "övrigt dödligt våld i familjen".
BRÅ redovisar sedan 2002 så kallade konstaterade fall av dödligt våld: händelser där en polisanmälan efter utredning visar sig vara ett fullbordat mord eller dråp [5]. Av de 447 händelser som anmäldes som mord eller dråp under 2025 konstaterades bara 84 som dödligt våld [5]. Skillnaden är stor eftersom självmord, olyckor och naturliga dödsfall ofta anmäls som misstänkta mord och senare avskrivs. För dödligt våld finns med andra ord inget klassiskt mörkertal uppåt av det slag som gäller misshandel eller sexualbrott.
Det europeiska jämförelsematerialet från Eurostat använder samma grunddefinition som BRÅ - kvinnor dödade av en nuvarande eller före detta intim partner - men rapporteringen från medlemsländerna varierar i kvalitet, och en direkt jämförelse ska tolkas med försiktighet [7]. Enskilda årsvärden kan skifta stort i små länder. Trenden över flera år är den säkrare läsningen.
Vad förklarar det stabila mönstret
BRÅ pekar på flera återkommande omständigheter bakom det dödliga partnervåldet mot kvinnor. Separation eller hot om separation är en tydlig utlösande faktor när män dödar en kvinna de haft en relation med - något som i princip inte förekommer i motsatt riktning [1]. Svartsjuka finns med i fyra av tio fall. Nära sex av tio män som dödat sin partner hade tidigare hotat henne, och nästan lika många hade tidigare använt våld [1].
Kniv och strypning är de vanligaste våldsmetoderna. I 43 procent av fallen 2018-2021 användes kniv eller något annat vasst föremål, och strypning, kvävning eller hängning i cirka en femtedel av fallen [1]. Skjutvapen förekom i 13 procent - i skarp kontrast till det dödliga våldet mot män, där skjutvapen 2025 stod för hälften av alla fall [3]. I fem av händelserna 2018-2021 bedömdes ett hedersmotiv ligga bakom brottet, och samtliga offer var då kvinnor [1].
Alkoholpåverkan hos gärningspersonen är vanligare vid dödligt partnervåld än vid annat familjerelaterat dödligt våld, och en dryg fjärdedel av männen som dödat sin partner tog eller försökte ta sitt eget liv i anslutning till brottet [1]. Trots detta hade endast två av gärningspersonerna 2018-2021 ett kontaktförbud utfärdat mot offret - ett verktyg som Socialstyrelsen anser används för sällan [1].
En samlad bild från flera myndigheter är att majoriteten av offren och gärningspersonerna hade haft kontakt med polis, socialtjänst eller vården året innan brottet, men att våldet inte upptäckts i tid och att riskbedömningar sällan gjorts [1]. Det är i det gapet - mellan tillgänglig information och tidiga insatser - som förklaringen till det stabila antalet framför allt söks.