SD dubbelt så stort bland män som bland kvinnor – ett 12-punktsgap delar riksdagsvalet 2026

SCB:s Partisympatiundersökning (PSU) för maj 2026, baserad på 4 542 respondenter insamlade mellan 28 april och 28 maj, visar en dramatisk könsklyfta i det svenska politiska landskapet ^[1][2].

Bland männen är SD nu det näst folkligaste partiet med 24,6 procents stöd ^[1]. Socialdemokraterna leder med 28,7 procent, men Moderaterna (20,1 %) hamnar på tredje plats bland männen ^[1]. Bland kvinnorna är rangordningen helt annorlunda: S dominerar med 38,4 procent, M följer med 16,0 procent och SD hamnar på tredjeplats med 12,2 procent – V kommer fyra med 10,7 procent ^[1].

Gapet för Socialdemokraterna är också anmärkningsvärt: S samlar 38,4 procent bland kvinnor men bara 28,7 procent bland männen – en skillnad på 9,7 procentenheter ^[1]. Vänsterpartiet och Miljöpartiet uppvisar liknande mönster: V har stöd av 10,7 procent av kvinnorna mot 6,8 procent av männen, och MP lockar 8,5 procent av kvinnorna men bara 4,1 procent av männen ^[1].

Summeras de tre vänsterlutande partierna S, V och MP får de tillsammans 57,6 procent bland kvinnliga deklarerade väljare (38,4 + 10,7 + 8,5) ^[1]. Bland männen är andelen för samma tre partier bara 39,6 procent (28,7 + 6,8 + 4,1) ^[1].

Klyftan på 18 procentenheter innebär att Sverige har det som statsvetare kallar ett "modernt könsgap": män och kvinnor befinner sig i skilda politiska majoriteter ^[1]. Om bara kvinnor röstade i september 2026 skulle vänstersidan ha en komfortabel ledning ^[1]. Om bara männen röstade skulle högerblocket dominera ^[3].

Nationellt visar PSU maj 2026 att de fyra borgerliga plus SD-partierna (M+SD+KD+C+L) samlar 48,7 procent mot S-blockets (S+V+MP) 49,1 procent ^[2]. Det skenbart jämna utfallet döljer den djupa könsstrukturen bakom siffrorna.

Könsgapet i SD-väljarstöd var länge marginellt. I november 2010, det första mätläget SCB:s PSU har data för, var stödet 6,8 procent bland männen och 3,3 procent bland kvinnorna – en skillnad på 3,5 procentenheter ^[1].

Sedan partiets genombrott i riksdagsvalet 2014, då SD gick från 5,7 till 12,9 procent, accelererade den manliga väljarinströmningen ^[6]. Redan i november 2015 låg SD på 24,8 procent bland männen medan stödet bland kvinnorna var 10,1 procent – ett gap på 14,7 procentenheter ^[1]. I de flesta mätningar sedan dess har SD-könsgapet legat mellan 10 och 15 procentenheter – med undantag för november 2016 (9,8 pp) och november 2022 (8,9 pp) – och i maj 2026 mäter det in sig på 12,4 procentenheter ^[1].

Valforskningsprogrammets analys av Europaparlamentsvalet 2024 konstaterar att Sverige är ett tydligt exempel på det "moderna könsgap" som spridit sig i många europeiska länder, där män i allt högre grad röstar på nationalistiska högerpartier medan kvinnor orienterar sig mot mitten-vänster ^[3]. Gapet beskrivs inte som en följd av en enskild sakfråga utan av systematiska skillnader i hur män och kvinnor i Sverige har upplevt och reagerat på perioder av ekonomisk press, migration och samhällsförändringar – men causala mekanismer är fortfarande föremål för forskning ^[3].

En strukturell delförklaring som sällan nämns är att utbildningsklyftan mellan könen har vuxit dramatiskt under exakt samma period. Bland befolkningen 25–65 år hade 39 procent av kvinnorna en minst treårig eftergymnasial utbildning 2025 – mot 25 procent av männen, en klyfta på 14 procentenheter ^[5]. År 2000 var skillnaden bara 2 procentenheter: 17 mot 15 procent ^[5]. Eftersom SCB:s egna PSU-väljarprofiler visar att SD:s stöd är systematiskt lägre bland dem med minst treårig högskoleutbildning ^[4] ger den accelererande utbildningspolariseringen ett strukturellt bidrag till SD-könsgapet. Statsvetare betonar dock att ett genuint attitydbaserat könsgap kvarstår inom varje utbildningsgrupp – klyftan är alltså inte enbart ett kompositionsartefakt ^[3].

Med riksdagsvalet den 13 september 2026 tre månader bort gör PSU maj 2026 en sak tydlig: partisympatierna bland deklarerade väljare är statistiskt sett en tät match ^[2]. Socialdemokraterna leder med 33,9 procent, en ökning med 3,6 procentenheter jämfört med valresultatet 2022 ^[2]. SD har minskat med 2,2 procentenheter sedan 2022 till 18,3 procent, och M har backat 1,8 procentenheter till 17,3 procent ^[2].

Den avgörande faktorn kan emellertid vara de 19,6 procent väljare som i maj 2026 inte uppgav någon partisympati ^[2]. PSU-procentsiffrorna för partierna är beräknade bland de som deklarerar ett parti, vilket innebär att en stor andel osäkra väljare kan vända utfallet i vardera riktningen. Om de osäkra väljarna rör sig i linje med könsklyftans mönster kan det förstärka antingen det jämna eller det blockskiljande mönstret ytterligare.